destruktivatankar

Självföraktet växer

Hatet fräter
Och rädlslan för att ha tappat kontrollen
Jag lever allt oftare i dimman
I den täta dimman
Högt uppe i luften
Där jag svävar på svarta moln
Skrattar bort allt
Ler och fnissar
Utan kontroll över min kropp
Utan kontroll över mina känslor
Utan kontroll över någonting
Ingen förstår
Varför jag väljer dimman
Varför jag väljer bort verkligheten
Det är som att jag faller isär
Och att ingen ens märker det
Folk tror jag mår bra
När jag sitter där och stirrar
Upp i taket
Med ett leende på läpparna
Men jag njuter bara
Av att allt är lugnt
Av att allt är vackert
Jag njuter
För att jag slipper lida
Just för tillfället
Folk tror jag har gått för långt
Men jag har knappt börjat än

Jag vill inte släcka ljuset
Jag hoppas någon hör mig ikväll
Jag vet att det finns en orm i min säng
Som äter sin väg genom mitt huvud
Jag vill vara normal
Jag vill känna mig trygg
Vaknar upp skrikandes
Det är alltid samma
Så håll om mig
Säg att allt är okej
Visa mig att det finns ett sätt att slå monstret
Rädda mig
Få det att försvinna
Jag försöker tvätta bort fläckarna
Försöker att inte tänka på smärtan
Jag vet att jag inte har någonstans att gömma mig
Monstret vet de gånger jag försökt

Och just nu
Denna kväll
Precis som igår
Så hatar jag mitt liv
Och jag vill mest bara dö

Jag kan inte ens beskriva mitt kaos
Det känns bara som att jag är tom
Som att min insida är död
Att jag bara är ett skal
Av ärrat skinn
Som kan spricka när som helst
Av minsta beröring
Men tänk så går jag sönder
Tänk så faller jag till marken
I tusen zebramönstrade skärvor
Som de tunnaste glas
Splittrat mot asfalten
Vad händer om jag går sönder
Går all kaos ut då
Försvinner kaoset
Eller går mitt kaos ut i luften
Så alla andra andas in mitt äckliga kaos
Vandrar demonerna fritt om jag krossas

Gör dom gatorna till samma mörker
Som dom gjorde mina
Eller krossas dom med mig
Får alla andra se min dimma
Om jag trillar isär
Eller blir den till moln
Men om jag går sönder
Dör jag då
Eller fortsätter jag att vandra
Fortsätter mitt kaos
Stannar demonerna hos mig
Är dimman kvar i mina ögon
Det får jag snart se
För jag är tre sekunder från att falla mot marken
Och jag förväntar mig inte att jag reser mig upp hel