2021-02-25

Vissa dagar kan jag förtryckta förtvivlan så djupt
Att saker faktiskt känns okej
Även om så påhittat
Andra dagar kan jag nästan se min hud spricka
Som om trasigheten sprider sig
Genom alla organ och sinnen
Jag känner hur det bränner i min mitt
Hur det tränger ut i hela kroppen
Och jag kan inte göra någonting 
 
Jag kan inte binda in allt med en fin tråd
Saker är fula och smutsiga
Och min ork är tunn
Jag fyllde nyss 24 år
Och jag är så långt från där jag skulle
Efter att ha låtit flera år bli stulna
Sitter jag nu och sträcker armarna tills de värker
Men det känns som att möjligheter är stulna nu med
 
Jag sitter som vingklippt inlåst i en för liten bur
Med ett huvud fullt av bekanta röster
Dom alla skriker "FLYG"
Som om jag aldrig ens försökt

2020-09-10

Det går käpprätt åt helvete nu
Sådär så jag undrar vad poängen är
Eller om det ens blir bättre än dethär
 
Kollar på allt man undansparat
Vad är det ens jag sparar till
Har jag ens en framtid att spendera det i? 
Eller är det bara undansparat ärv
Nåja jag fortsätter försöka låta det vara
 
Jag är kvar i gropen
Har letat efter rampen
Men har ännu bara stampat mig djupare
Paniken bryter ut och rörelserna ökar
Och jag sjunker bara fortare
Allt i en ond cirkel
 
För botten är gjord av kvicksand
Jag ser det nu
Hur man kan känna dess yta
Men fortsätta sjunka

2020-07-23

Ögon svämmar över
Käkar darrar
Gapar efter syre
Frenetiska lungor hyperventilerar
Huvudet vibrerar i takt med dörren bakom
Dunk dunk dunk
 
Förtroendet har backat undan
Beskådar mig från avstånd
Jag ger inbjudan efter inbjudan
"Kom hit och slå dig ner" 
Men jag lockar bara misär
 
Orken tog viljan med sig ut
Dansande i värmen där jag ej hör hemma
 
Jag undrar vad jag ska med allt till
När jag faktiskt ändå inte vill vara kvar
Jag önskar att drämma huvudet genom dörren
Jag önsnar att försvinna ner i jorden

2020-04-23

Djupet fortsätter förvåna mig
Bottnen var bara en platå
Son jag nu trillar genom
Riven blodig av skärvor
Nästan för van för att känna av
Smärtan som borde va
 
Jag ville bara få lov att leva
Jag önskade mig ha råd att leva
Men nu står jag inte ut såhär mer
 
Funderat på att bara rymma och fly
Köpa en biljett till ett flyg
Tömma konton vid en strand
Iaf två månader går
Innan ödet kommer knacka på
Bye bye so long

2020-04-16

En total räddning 
Fick känna på den med fingerspetsarna 
Innan den exploderade framför
Luftvågen slungade mig till botten av avgrunden 
Trött på att klättra så lägger jag mig ner
 
Bara så ofantligt ledsen
Sådär så jag känner hjärtat ner i magen
Ständigt utsläpp av adrenalin 
Skakningar och kallsvett 
 
Smaken av järn i svalget
Jag kippar efter luft så det gnyr
Benen viker sig under mig
Kan ej balansera på den ostabila marken
 
Oftast vill jag dö men vet att jag aldrig vågar
Varje dag skrattar jag fast jag bara vill gråta
Och skammen är oändlig
 
Det enda som håller mig levande
Är min eviga feghet

2020-04-14

En skakande rädsla
Tårar som aldrig slutar rinna
Jag dränker tröjärmar
Hulkar och kvider
Diskar utan att se vad som är framför
 
Vågar inte närma mig sängen
Rädslan för morgondagen är för stor
Paniken tar över hjärtslagen
Adrenalinet skjuter genom mig
Och omgivningen blir åter suddig
 
Självömkan blir till självhat
Och kanske förtjänade jag aldrig mer än såhär

2020-03-23

Vill driva huvudet hårt genom dörren
Jag har tappat bort vem jag är
Vad för något, jag vet ej
För vem finns jag här
Det känns inte längre som för mig
 
Jag känner mig tillintetgjord
Med en lust att slita mig i bitar
Precis som en tecknad karaktär 
Som när de sliter av sitt hår
Fast med kött och hud
 
Orden tar form i bröstet
Kämpar för att ta sig ur
Slunga mig ner på knän
"låt mig vara" 
Flera som skriker i mig
Men ingen som lyssnar
 
Jag känner allt för tydligt
För mycket och för starkt
Tills jag stänger av
Låter giltigheten ta över
Men tomheten gör ont den med
Ingenting känns rätt
Inte ens okej

2020-03-17

Inget mer än ett stort besvär
Lite för mycket för vem som helst
Ingen någon orkar handskas med
 
Rummen är dimmiga
Och jag ser knappt vad jag gör
Andetagen gnyr och brister
Och jag kan inte hålla samman mer
 
Jag får hålla fingrarna i styr nu
Var gång de går fria bara tynger jag
Tills ovälkomnad slår
Och jag inte vågar dela fler ord
Vill inte vara jobbig och störa
 
Vad finns det mer för mig att göra
Än att förutspå slagen och ta dom
När hela jag är låst med kedjor
 
Fylld av rädlsa inför allt som kan komma
Allt som inte slagit tidigare slår hårt nu
Jag är överväldigad
Vilket får mig att tro att slutet är nära
För orken börjar ta slut nu
Och jag orkar inte laga saker mer

2020-03-03

Hjärnan är kapabel till så mycket
Så många stordåd och så många fall
Så många olika språk den kan
 
Önskar mig tagit upp något
Står tomhänt utan specialiteter
Inga ambitioner eller stora mål
 
Tjugotre år 
Tio år för mycket 
Så många år bortkastade 
Fortfarande så ung för andra
Så mycket tid framför mig
För mig känns det för sent
Jag har gått för långt
Utan att ta ett enda steg
 
Kan idag ge vad som helst för 7 till 4
Inte i närheten av vart jag skulle vara
Vet ej vad jag förväntade mig
Trodde ju aldrig att jag ens skulle vara kvar

2020-02-04

Det är så mycket jag vill
Men synen är så suddig
Möjligheterna skymda
Jag sitter fast i mina drömmar
 
Ännu en sifra äldre
Bortslösad sen länge
Blev till skräp för många år sen
Osäker om jag någonsin kommer tillbaka 
 
Så mycket jag vill åstadkomma
Handfallenheten piskar mig hårt
 
Kämpar fortfarande med själen
Med sår uppspända med krokar
Otillåtna att läka
 
Väljer tyngden i mitt tillfrisknande
Förbättring döljer inte stående problem
De kroniska sjukdomarna
Ett spektrum jag glider runt i
Djupare än förut trott

2020-01-15

Ett gapande begär
Det hugger och det skär
Är detta det enda jag är
Ett enda stort fördärv
 
Ett gudinna av förstörelse
Som krossar allt i min omgivning
Hela saker är för hela människor
Så jag trycker bort alla runtom
River djupa sår i de jag älskar mest
Sliter de sönder och samman
Vare sig jag vill eller ej
 
Räknar dagarna till avfärd
Tills jag får lämna det gråa
Bara för ett litet tag
Andas några andetag frihet
Släppa allt och vara jag

2019-12-30

Ett år som passerat
Händelserikt och omtumlande
Tömt mig själv på gift
Försvunnit och kommit tillbaka
Trillat och bestigit
 
Jag slet mig från förtrollning
Drog nätet från ögonen
Allt för att se bortom aset
Och jag vann
Så mycket bättre nu
Hela tillvaron ljusare
Trots kroniskt mörker
 
Ett år sen och en annan jag
Någon påhittad, förviden och skapad
Ensam tog jag mig tillbaka
Bort från mögel och ilska
Och baby, I'm back
 
Men jag väntar fortfarande 
Förut på text
Nu på brev
Beskedet, domen
Struntar i vad jag förstör
Struntar i om allt är bra
Bättre än vi någonsin var
Jag skiter i allt detdär
Jag vill bara ha vad som är mitt
Och stackars sate som står i min väg

2019-12-17

Denna bultande hopplösheten
Den fyller, tömmer och fyller mig igen
 
Ständigt trött
Aldrig utvilad
Orolig sömn
Vrid slit och skrik
Slipar tänder trasiga
 
Ingenting orkar jag fixa
Inte skapa något nytt
Eller söka något bättre
Bara luta huvudet mot kanten
Sluta ögonen bara för en stund
 
Känner hur min insida stänger av
Sen är der bara kropp kvar
Ett skal i min bild
Något att föredra jämfört med nu

2019-11-21

En skakande bitande känsla
Den fyller hela mitt bröst
Hade jag kunnat skjuta mig
Ja då hade jag gjort det
 
Jag drömmer om att fly
Lämna allt bak mig
Aldrig titta tillbaka
Ja jag önskar jag kunde fly mig
 
Vad än döden har undanlagt mig
Kan det ej vara värre än detta
Plågande orättvisa
Denna mänskliga omgivelse
 
Räknar dagar jag ännu klarat
Hundratusentals
Räknar dagar tills det inte går mer
En två tre
 
Står vid fönstrets kant
Undrar om jag kan hoppa

2019-10-28

En sista chans
Något jag värdesätter som skit
Kasta chansen vart ni vill
Själv vill jag varken ge eller ta
Utan mer ge upp och bara få va
 
Minnen kommer som slag i magen
Tjugosjunde oktober tvåtusentolv
Sju år sedan nu
Sedan han tog en del från mig
En del av själen slet han med
Mitt jag var ej värd mer än min kropp
Så han stal den
En av de bästa vännerna
 
Dömd till fördärv
Dålig på det mesta
Oviktig för de flesta
Kanske bekväm där jag är
Gömd i mörkret där ingen hittar
I labyrinten av tistlar
Där uppgivelsen är min bästa vän
 
Skapar helt egna bekantskap
Där känslor tar form
Så personifierade att jag kan se dem
De leder och följer
Omringar mig ständigt

RSS 2.0