2021-02-25
Vissa dagar kan jag förtryckta förtvivlan så djupt
Att saker faktiskt känns okej
Även om så påhittat
Andra dagar kan jag nästan se min hud spricka
Som om trasigheten sprider sig
Genom alla organ och sinnen
Jag känner hur det bränner i min mitt
Hur det tränger ut i hela kroppen
Och jag kan inte göra någonting
Jag kan inte binda in allt med en fin tråd
Saker är fula och smutsiga
Och min ork är tunn
Så
Jag fyllde nyss 24 år
Och jag är så långt från där jag skulle
Efter att ha låtit flera år bli stulna
Sitter jag nu och sträcker armarna tills de värker
Men det känns som att möjligheter är stulna nu med
Jag sitter som vingklippt inlåst i en för liten bur
Med ett huvud fullt av bekanta röster
Dom alla skriker "FLYG"
Som om jag aldrig ens försökt
2020-09-10
Det går käpprätt åt helvete nu
Sådär så jag undrar vad poängen är
Eller om det ens blir bättre än dethär
Kollar på allt man undansparat
Vad är det ens jag sparar till
Har jag ens en framtid att spendera det i?
Eller är det bara undansparat ärv
Nåja jag fortsätter försöka låta det vara
Jag är kvar i gropen
Har letat efter rampen
Men har ännu bara stampat mig djupare
Paniken bryter ut och rörelserna ökar
Och jag sjunker bara fortare
Allt i en ond cirkel
För botten är gjord av kvicksand
Jag ser det nu
Hur man kan känna dess yta
Men fortsätta sjunka
2020-07-23
Ögon svämmar över
Käkar darrar
Gapar efter syre
Frenetiska lungor hyperventilerar
Huvudet vibrerar i takt med dörren bakom
Dunk dunk dunk
Förtroendet har backat undan
Beskådar mig från avstånd
Jag ger inbjudan efter inbjudan
"Kom hit och slå dig ner"
Men jag lockar bara misär
Orken tog viljan med sig ut
Dansande i värmen där jag ej hör hemma
Jag undrar vad jag ska med allt till
När jag faktiskt ändå inte vill vara kvar
Jag önskar att drämma huvudet genom dörren
Jag önsnar att försvinna ner i jorden
2020-04-23
Djupet fortsätter förvåna mig
Bottnen var bara en platå
Son jag nu trillar genom
Riven blodig av skärvor
Nästan för van för att känna av
Smärtan som borde va
Jag ville bara få lov att leva
Jag önskade mig ha råd att leva
Men nu står jag inte ut såhär mer
Funderat på att bara rymma och fly
Köpa en biljett till ett flyg
Tömma konton vid en strand
Iaf två månader går
Innan ödet kommer knacka på
Bye bye so long
2020-04-16
En total räddning
Fick känna på den med fingerspetsarna
Innan den exploderade framför
Luftvågen slungade mig till botten av avgrunden
Trött på att klättra så lägger jag mig ner
Bara så ofantligt ledsen
Sådär så jag känner hjärtat ner i magen
Ständigt utsläpp av adrenalin
Skakningar och kallsvett
Smaken av järn i svalget
Jag kippar efter luft så det gnyr
Benen viker sig under mig
Kan ej balansera på den ostabila marken
Oftast vill jag dö men vet att jag aldrig vågar
Varje dag skrattar jag fast jag bara vill gråta
Och skammen är oändlig
Det enda som håller mig levande
Är min eviga feghet
2020-04-14
En skakande rädsla
Tårar som aldrig slutar rinna
Jag dränker tröjärmar
Hulkar och kvider
Diskar utan att se vad som är framför
Vågar inte närma mig sängen
Rädslan för morgondagen är för stor
Paniken tar över hjärtslagen
Adrenalinet skjuter genom mig
Och omgivningen blir åter suddig
Självömkan blir till självhat
Och kanske förtjänade jag aldrig mer än såhär
2020-03-23
Vill driva huvudet hårt genom dörren
Jag har tappat bort vem jag är
Vad för något, jag vet ej
För vem finns jag här
Det känns inte längre som för mig
Jag känner mig tillintetgjord
Med en lust att slita mig i bitar
Precis som en tecknad karaktär
Som när de sliter av sitt hår
Fast med kött och hud
Orden tar form i bröstet
Kämpar för att ta sig ur
Slunga mig ner på knän
"låt mig vara"
Flera som skriker i mig
Men ingen som lyssnar
Jag känner allt för tydligt
För mycket och för starkt
Tills jag stänger av
Låter giltigheten ta över
Men tomheten gör ont den med
Ingenting känns rätt
Inte ens okej
2020-03-17
Inget mer än ett stort besvär
Lite för mycket för vem som helst
Ingen någon orkar handskas med
Rummen är dimmiga
Och jag ser knappt vad jag gör
Andetagen gnyr och brister
Och jag kan inte hålla samman mer
Jag får hålla fingrarna i styr nu
Var gång de går fria bara tynger jag
Tills ovälkomnad slår
Och jag inte vågar dela fler ord
Vill inte vara jobbig och störa
Vad finns det mer för mig att göra
Än att förutspå slagen och ta dom
När hela jag är låst med kedjor
Fylld av rädlsa inför allt som kan komma
Allt som inte slagit tidigare slår hårt nu
Jag är överväldigad
Vilket får mig att tro att slutet är nära
För orken börjar ta slut nu
Och jag orkar inte laga saker mer
2020-03-03
Hjärnan är kapabel till så mycket
Så många stordåd och så många fall
Så många olika språk den kan
Önskar mig tagit upp något
Står tomhänt utan specialiteter
Inga ambitioner eller stora mål
Tjugotre år
Tio år för mycket
Så många år bortkastade
Fortfarande så ung för andra
Så mycket tid framför mig
För mig känns det för sent
Jag har gått för långt
Utan att ta ett enda steg
Kan idag ge vad som helst för 7 till 4
Inte i närheten av vart jag skulle vara
Vet ej vad jag förväntade mig
Trodde ju aldrig att jag ens skulle vara kvar
2020-02-04
Det är så mycket jag vill
Men synen är så suddig
Möjligheterna skymda
Jag sitter fast i mina drömmar
Ännu en sifra äldre
Bortslösad sen länge
Blev till skräp för många år sen
Osäker om jag någonsin kommer tillbaka
Så mycket jag vill åstadkomma
Handfallenheten piskar mig hårt
Kämpar fortfarande med själen
Med sår uppspända med krokar
Otillåtna att läka
Väljer tyngden i mitt tillfrisknande
Förbättring döljer inte stående problem
De kroniska sjukdomarna
Ett spektrum jag glider runt i
Djupare än förut trott
2020-01-15
Ett gapande begär
Det hugger och det skär
Är detta det enda jag är
Ett enda stort fördärv
Ett gudinna av förstörelse
Som krossar allt i min omgivning
Hela saker är för hela människor
Så jag trycker bort alla runtom
River djupa sår i de jag älskar mest
Sliter de sönder och samman
Vare sig jag vill eller ej
Räknar dagarna till avfärd
Tills jag får lämna det gråa
Bara för ett litet tag
Andas några andetag frihet
Släppa allt och vara jag
2019-12-30
Ett år som passerat
Händelserikt och omtumlande
Tömt mig själv på gift
Försvunnit och kommit tillbaka
Trillat och bestigit
Jag slet mig från förtrollning
Drog nätet från ögonen
Allt för att se bortom aset
Och jag vann
Så mycket bättre nu
Hela tillvaron ljusare
Trots kroniskt mörker
Ett år sen och en annan jag
Någon påhittad, förviden och skapad
Ensam tog jag mig tillbaka
Bort från mögel och ilska
Och baby, I'm back
Men jag väntar fortfarande
Förut på text
Nu på brev
Beskedet, domen
Struntar i vad jag förstör
Struntar i om allt är bra
Bättre än vi någonsin var
Jag skiter i allt detdär
Jag vill bara ha vad som är mitt
Och stackars sate som står i min väg
2019-12-17
Denna bultande hopplösheten
Den fyller, tömmer och fyller mig igen
Ständigt trött
Aldrig utvilad
Orolig sömn
Vrid slit och skrik
Slipar tänder trasiga
Ingenting orkar jag fixa
Inte skapa något nytt
Eller söka något bättre
Bara luta huvudet mot kanten
Sluta ögonen bara för en stund
Känner hur min insida stänger av
Sen är der bara kropp kvar
Ett skal i min bild
Något att föredra jämfört med nu
2019-11-21
En skakande bitande känsla
Den fyller hela mitt bröst
Hade jag kunnat skjuta mig
Ja då hade jag gjort det
Jag drömmer om att fly
Lämna allt bak mig
Aldrig titta tillbaka
Ja jag önskar jag kunde fly mig
Vad än döden har undanlagt mig
Kan det ej vara värre än detta
Plågande orättvisa
Denna mänskliga omgivelse
Räknar dagar jag ännu klarat
Hundratusentals
Räknar dagar tills det inte går mer
En två tre
Står vid fönstrets kant
Undrar om jag kan hoppa
2019-10-28
En sista chans
Något jag värdesätter som skit
Kasta chansen vart ni vill
Själv vill jag varken ge eller ta
Utan mer ge upp och bara få va
Minnen kommer som slag i magen
Tjugosjunde oktober tvåtusentolv
Sju år sedan nu
Sedan han tog en del från mig
En del av själen slet han med
Mitt jag var ej värd mer än min kropp
Så han stal den
En av de bästa vännerna
Dömd till fördärv
Dålig på det mesta
Oviktig för de flesta
Kanske bekväm där jag är
Gömd i mörkret där ingen hittar
I labyrinten av tistlar
Där uppgivelsen är min bästa vän
Skapar helt egna bekantskap
Där känslor tar form
Så personifierade att jag kan se dem
De leder och följer
Omringar mig ständigt
2019-10-24
Fötterna gled av markens yta
Undertill känns ingenting
Jag glider ner mellan världar
Åker förbi dimensioner
Förblindad av allt jag inte kan se
För dimmigt för att kunna vara med
Omedveten om omgivningens brus
Mina skyddsbubblor spricker
En efter en krossas de som glas
Rubbningar i min verklighet
Den brister i vibrationer
Slungas in och ut
Som i mitten av en tornado
Stilla stående
Medans allt kastas runt mig
Krossas av vindens hårda slag
Och jag för yr för att urskilja vad
Dömd till evig vantrivsel
Ett kliande skinn
Ett skal som ej tillhör mig
Jag önskar det lossa, flagna, ömsa
Önskar att slita det av
Slita och dra tills ingenting finns kvar
2019-09-23
Spenderar kvällen vid blanketter
Pennan stadig i min hand
Inget mer än ilska kvar
Arg på dig, arg på mig
Arg på alla, hela världen med
Andetag av hämd
Steg av styrka
Ingen kan rubba mig, nej
Tro ej du kan gömma dig för mig, nej
Om jag ska dö ska jag sitta på en vit häst
Med en bombväst rida ner för gatan med en spikklubba
Bulta skiten ur dom som skit ska bultas ur
Sen detonera mig själv
Färga hela boulevarden röd
Sen kan de sitta där
I sina tiotusenkronorsbostäder och lipa
Precis så ska jag dö
Om jag ska dö ska det va på mitt sätt
Rätt förberett och precis som jag vill
Till den musik jag valt och med rätt accesoarer
Sista hjärtslaget i takt till ett tungt beat
Så att när jag lämnar in min sista närvarorapport
Är sekunden kort tills jag lämnar er blott
En millisekund men det blir jävligt snyggt
Färgsprakande fyrverkerier fest och glöd
Så ska jag dö
2019-09-16
Senaste tiden har jag knappt känt igen mig själv
Ignorerat alla som kunnat vara till hjälp
Försökte vara den jag var
Men där fanns inget kvar
Känner mig död inuti
Går blint genom dagar
"Just going through the motion"
Gör vad som helst för att döva smärtan
För rädd för att visa den äkta känslan
Medans mitt liv blivit stulet
Som att folk ser rakt genom mig
Vänner som en gång känt mig
Dessa mörka tankar förtär mig
Springer från alla mina strider
Känner mig feg
Vet inte hur jag hanterar
Kanske jag bara övertänker allting
Kanske allting mest finns i mitt huvud
Men det trycker mig not kanten
Ibland tror jag det bästa vore att gå
Som en besökare i mitt skinn
Kan kämpa emot men får aldrig en vinst
Kan inte se klart
Det rinner gift i mina vener
Jag vrider mig i plågor
Gömmer det bak en leende mask
Distraktioner funkar bara för ett tag
Men jag är borttappad, jag är vilsen
En titel bortglömd
En flicka förvirrad
Vet ej vem som tittar, vem som skriver
Text utan namn
Inte ens bokstav fanns
Jag med rädsla i min famn
De jag inte vill ska se den
Stänger ner och låser svart
Ignorerar och ser bort
2019-09-09
Hade sällskap under natten
Vaknade av att jag sovandes skrek
Ännu en natt av oväder
Flera drömmar kollapsade
Kan knappt urskilja de nu
Minns ett besök jag ej ville ha
Någon jag önskat förbli borta
Många uppgivna dagar
Ord som inte hänger samman
Det mesta uppskjutet
En känsla av att vara fast
En bur jag inte kommer ur
Nu släpper jag inte någon för nära inpå
Me, myself and I
Jag hoppas det är lika bra så
De kan tro sig se rakt genom mig
Men de når knappt ens fram till mig
Ensam är stark visst är det så
Ensamt gör ont, annat gör ondare
Lådor töms och fylls igen
Saker hittas minnen slängs
Stänger in med telefon igen
Finner anteckningar många
Alla såna jag aldrig lade ut
Allt det jag glömde radera
Ett brev som skulle vara borta
Det jag aldrig skrev ut
Allt sånt som roar mig
2019-09-02
Det är i mörka stunder allt slår på
Det är ljusa stunder som aldrig hälsar på
Solnedgångar mot havet
Vågor som slår mot klippor
Långa sektioner
Sittandes stirrandes
Med ben dinglandes över kanten
Tills solen inte längre kan ses
Farväl man aldrig ville ta
En saknad jag inte vill ha
Någon jag önskar fanns kvar
Energin uttömd
Orkar inte be någon mer
Börjat strunta i svaren
Hälsa att jag inte orkade mer
Att jag bara inte klarade mer
Snälla få dom att förstå
Att jag var menad som nummer två
