destruktivatankar

Jag kan inte ens beskriva mitt kaos
Det känns bara som att jag är tom
Som att min insida är död
Att jag bara är ett skal
Av ärrat skinn
Som kan spricka när som helst
Av minsta beröring
Men tänk så går jag sönder
Tänk så faller jag till marken
I tusen zebramönstrade skärvor
Som de tunnaste glas
Splittrat mot asfalten
Vad händer om jag går sönder
Går all kaos ut då
Försvinner kaoset
Eller går mitt kaos ut i luften
Så alla andra andas in mitt äckliga kaos
Vandrar demonerna fritt om jag krossas

Gör dom gatorna till samma mörker
Som dom gjorde mina
Eller krossas dom med mig
Får alla andra se min dimma
Om jag trillar isär
Eller blir den till moln
Men om jag går sönder
Dör jag då
Eller fortsätter jag att vandra
Fortsätter mitt kaos
Stannar demonerna hos mig
Är dimman kvar i mina ögon
Det får jag snart se
För jag är tre sekunder från att falla mot marken
Och jag förväntar mig inte att jag reser mig upp hel