destruktivatankar

Självföraktet växer

Hatet fräter
Och rädlslan för att ha tappat kontrollen
Jag lever allt oftare i dimman
I den täta dimman
Högt uppe i luften
Där jag svävar på svarta moln
Skrattar bort allt
Ler och fnissar
Utan kontroll över min kropp
Utan kontroll över mina känslor
Utan kontroll över någonting
Ingen förstår
Varför jag väljer dimman
Varför jag väljer bort verkligheten
Det är som att jag faller isär
Och att ingen ens märker det
Folk tror jag mår bra
När jag sitter där och stirrar
Upp i taket
Med ett leende på läpparna
Men jag njuter bara
Av att allt är lugnt
Av att allt är vackert
Jag njuter
För att jag slipper lida
Just för tillfället
Folk tror jag har gått för långt
Men jag har knappt börjat än