2012-01-30
Alla säger att man måste falla för att kunna ta sig upp .
Men jag har fallit gång på gång ..
När är det min tur att ta mig upp ?
När jag tror jag slutat falla och faktiskt ska resa mig upp .
Så faller jag ännu en gång .
Jag försöker ta mig upp .
Men det är för tungt .
Jag anstränger varje muskel i min kropp .
Men jag klarar knappt av att ens sätta mig upp .
Varför är det så svårt att komma upp på fötterna igen ?
Alla andra verkar klara det galant .
Men varje gång jag står med ena foten på marken ..
Då jag ska resa mig upp helt ..
Så fäller någonting mig .
Jag snubblar gång på gång .
Och så faller jag ner igen .
Jag är som en skalbagge som ligger på rygg och försöker kravla sig upp .
Jag kämpar och kämpar .
Men jag kommer ingenstans .
Jag bara ligger kvar på samma fläck .
Där nere på botten .
Jag behöver någon att stödja mig mot .
Någon som kan hjälpa mig upp .
Men allt verkar så hopplöst .
Ansamheten blir mer och mer en vana för mig .
Ingen vågar ens räcka mig en hjälpande hand ändå .
2012-01-28
Hur allt börjar komma tillbaka .
Det känns som att jag springer i cirklar .
Så jag trycker ciggen mot armen .
Jag känner hur den bränner hål i min hud .
Jag drar bort skinnet från blåsan de skapat .
Och lägger mig ner i snön .
Det är så behagligt kallt .
Så det bränner lite mot ryggen av all is och snö .
Här kan jag ligga hela natten lång .
Men jag saknar musikens påverkan .
Musiken bedövar lite .
Får smärtan att backa ett steg .
Den får mig att möjligtvis orka lite längre .
2012-01-25
Funderandes på vad jag har framför mig .
Ifall det är döden eller en kamp för livet .
Vill jag kämpa för att leva .. eller vill jag dö ?
Har jag ens något val ?
Det är svårt att kämpa när allt känns hopplöst .
Det är jobbigt att försöka ta steg framåt .
Tår efter tår faller ner från min kind .
Även fall jag försöker skrika så är allt så tyst .
Andningen blir jobbig och allt känns så tungt .
Jag sitter här och lider .
Jag är så fruktansvärt feg ..
Att jag inte ens vågar ta det där steget ut på rälsen .
Den rälsen som jag kollat mot så många gånger .
Jag har ända sen jag varit liten drömt om döden .
Alltid undrat hur det känns att få den där kniven genom bröstet .
I mina drömmar såg jag mig själv dö .
Jag blev rädd , men jag kände en viss trygghet .
Jag känner trygghet i dödens händer .
2012-01-24 (2)
Jag känner mig så ensam .
Allting är så hopplöst .
Kommer jag någonsin finna någon mening ?
Kommer jag någonsin ta mig ur detta ?
Alla säger att allt kommer att bli bra .
Dom påstår att jag kommer må bra snart .
Jag förstår inte varför dom ljuger för mig sådär .
Ni ljuger för att få mig att stanna kvar .
Men ser ni inte att jag lider ?
Kanske vore det bäst om bara Sanna dog .
Jag har kollat mot rälsen så många gånger .
Jag vet att jag inte duger till någonting .
Och jag vill ju bara dö .
Jag tror inte att någon hade märkt ifall jag försvann .
Ingen hade saknat mig .
Jag kommer ta mitt eget liv när ni inte längre ser .
2012-01-24
Undrar om jag kommer bli lika gammal .
Undrar om jag ens klarar mig till hälften .
Jag borde kanske göra så som mamma vill .
Låsa in mig på rummet i 3 år .
Bara gå ut härifrån för att röka eller äta .
Kanske hade det varit skönt ändå .
Jo , slippa alla problem & allt trubbel .
Det som vilar där utanför husets väggar .
Allt dedär som kan rasera alla murar jag byggt .
Det som kan få mig att falla som en brinnande komet .
Allt dedär som skrämmer mig .
2012-01-19
Ångrar att jag lät mig födas .
Att jag valde att gå själv på dagis .
Att jag aldrig skaffade några fasta vänner under lågstadiet .
Att jag var så aggresiv under mellanstadiet .
& nu att jag aldrig är lycklig under högstadiet .
Jag ångrar så mycket .
Så oändligt mycket .
Jag ångrar första kärleken .
Alla tårar jag fällt .
Alla falska vänner jag litat på .
Alla gånger jag låtit mig bli lämnad .
Varje bloss jag tagit .
Varje klunk alkohol jag tagit .
Varje piller jag svalt .
Varje gång jag varit så kall .
Varje ångestattack .
Jag ångrar allt .
Hela livet .
"gör om , gör rätt"
Om jag ändå kunnat de ..
Jag kommer aldrig leva igen efter min död .
Då är jag försvunnen .
Jag kan inte rätta till alla felsteg nu .
Jag kan ju inte ens hindra mig själv från att ta just dom felstegen .
Jag kan inte se in i framtiden .
Jag kan inte veta att jag gör fel .
Men varje steg jag får för mig att ta verkar ge mig problem .
2012-01-15
Jag är redo för stormen nu .
Jag bara väntar på ovädret .
Jag har 5 lager kläder och känner ändå ingen värme .
Jag fryser så mycket .
Kylan rinner i mitt blod .
Genom hela min kropp .
Stormen borde komma nu .
I vilken sekund som helst .
Den kommer att blåsa iväg med mig .
Jag kommer flyga iväg med ovädret .
Fälla ut mina vingar och bara följa med .
Se hur hela världen blir mindre .
Se allting försvinna .
Jag kommer bara att flyga iväg .
Och aldrig få se något ljus igen .
Även fall solen aldrig lyckats ge mig detta ljus ..
Så kommer jag aldrig få se dess äckliga strålar som inte ens försöker .
Denna värld är hemsk .
Den äcklar mig så mycket .
Jag hatar denna värld och alla som finns här .
Förutam mina 4 .
Alla andra är idioter innifrån och ut .
Äckliga blinda människor .
Dom förtjänar att dö .
Men ändå är det jag som drömmer efter graven .
2012-01-12
En minut känns som en evighet .
Jag sitter och kollar på hur visarna flyttar på sig .
Långsamt , långsamt .
Jag väntar på att min minut ska bli slagen .
Jag sitter nu här ..
I väntan på slutet .
I väntan på döden .
I väntan på lycka .
I väntan på tystnad .
Jag bara väntar på att få gå härifrån .
Liksom försvinna bort någon annanstans .
Jag drömmer och jag längtar .
Jag vill bort till ingenstans och stanna där för alltid .
2012-01-11
De säger åt mig att det är där jag hör hemma .
I mörkrets kalla famn .
Men jag vill inte .
Jag vill inte bo i mörker .
Jag vill ut i ljuset .
Där allting är så klart .
Behöver jag verkligen stanna här ?
Är mörkret skapat för mig ?
Det kanske är där jag hör hemma trots allt .
Men jag kämpar fortfarande för att komma därifrån .
Men jag börjar tappa hoppet .
Jag tror inte längre att jag kommer härifrån .
Jag orkar inte fly mycket länge till .
Snart kommer jag stanna där jag står nu ..
I mörkret .
2012-01-06
Som att någonting hela tiden trycker ner mig .
Att någonting pressar mig ner mot botten .
Det känns obekvämt och tungt .
Allting runt omkring mig kryllar av kärlek .
Fårhållanden hir och dit .
Men jag står här ensam .
Det finns väl andlednigar till det också .
För varför skulle någon vilja älska det här ?
Varför älska någon som hela tiden vill dö .
Som blir förföljd av demoner .
Jag som så ofta lämnar rummet för att allt tränger sig på .
För att någonting skriker mig i örat .
Nej , man vågar nog inte älska mig .
Att älska någon som kan dö i vilken sekund som helst .
Nej , det vågar nog ingen .
Men jag vågar inte heller älska någon .
För jag är så rädd att förlora dom jag håller kärt .
Hm , herregud .
Hela jag är en illusion .
Ett skämt .
Skräp .
Gud ville ha någonting att hela tiden skratta åt .
Så han skapade mig .
Okej , jag tror inte på gud .
Så varför skrev jag ens så ?
Jag tror inte på någonting .
Eller jo , jag tror på döden .
Men jag tror absolut inte på livet .
Livet ger mig ingenting .
Bara hat och bekymmer .
2012-01-05
Låt mig begravas .
Utan tårar och roser .
Bara nära och kära ska få se .
Se mig försvinna ner under jorden .
En mörk begravning .
I mitten av en död skog .
Där inget liv växer .
Mina 4 vänner ska stå vid graven .
Iklädda sina svarta kläder .
Men de ska inte gråta .
De ska inte sörga .
Dom ska bara vara glada för min skull .
Jag vill att de ska le .
Att de ska förstå att detta var min vilja .
Att få försvinna .
De ska vara stolta .
De ska gå därifrån med huvudet högt .
Och sedan ..
När alla mina 4 nära dör .
Av ålder eller sjukdom .
Så ska de begravas vid min sida .
Bredvid min kista i denna döda skog .
Utan kärlek och utan liv .
Så ses vi där i dödens rike .
Vi 5 kommer alltid vara tillsammans .
Jag kommer söka upp alla mina 4 .
Jag kommer finna er när ni lämnat jorden .
Vi kommer skratta och hålla hand .
Kramas så som vi alltid gjort .
Ni kommer inte förlora mig .
För jag kommr alltid vara med er .
Och vi kommer ses igen mina vänner .
Kärleken är odödlig .
Vår kärlek kommer leva vidare i oss medans vi dör .
Den kommer göra så vi finner varandra igen .
2012-01-02
Jag vill hoppa från ett höghus .
Stå framför det kommande tåget .
Känna kniven genom hjärtat .
Kolla mig i speglen när jag skär upp min hals .
Höra skottet som riktar mot mitt huvud .
Jag vill försvinna .
Jag vill bara komma bort .
Jag vill se ljuset .
Ta döden i hand .
Men först måste jag säga farväl .
Farväl till min familj .
Farväl till de väldigt få vänner jag har .
Farväl till allt hat .
Till alla demoner och skuggor .
Snart försvinner väl det sista utav mig .
2012-01-01
Allt runt omkring mig känns så mört och kallt .
Jag försöker le utan framgång .
Känner mig så liten och svag .
Känslan som är starkast hos mig är smärta .
Den följer efter mig .
Den bor i mig .
Vart jag än befinner mig så finns den där .
Gnager och skriker .
Hur mycket jag än försöker så försvinner den inte .
Och tro mig , jag försöker så fruktansvärt hårt .
Men jag är för svag .
Smärtan är starkare , den vinner över mig .
Den fyller mig .
Jag blir berusad på all denna smärta .
Den brottar ner mig .
Trycker ner mig mot botten .
Knuffar mig hela tiden närmre stupet .
Snart faller jag .
Och allt på grund av denna smärta .
Den är oövervinnerlig .
Jag hatar den så ljupt .
