2011-12-30
Vad ska det bli av mig ?
Kommer jag lyckas ta tag i mitt liv ?
Eller kommer jag leva i denna skiten tills jag dör ?
Jag försöker reda ut allting .
Få mitt liv att bli bra .
Jag försöker verkligen ta tag i det .
Men det är lönlöst .
I 6 år har jag levt i mörkret .
Hamnatnärmre och närmre botten .
Döden har knackat på min dörr så många gånger .
Snart släpper jag in honom ..
Döden .
2011-12-29
Allting är bara så hopplöst .
Livet är en så tung börda .
Jag är inte så stark .
Jag orkar inte bära detta tunga liv .
Jag är för klen för det .
Jag vill glömma allt förflutet .
Aldrig komma in i framtiden .
Men inte heller vara kvar i nuet .
Alla stunder skrämmer mig .
Det förflutna får mig att gråta .
Framtiden får mig att skaka .
Och nuet får mig att skrika .
Under hela min uppväxt har mamma sagt ..
"du har verkligen en ängel som skyddar dig"
Men vart tog då denna ängel vägen ?
Jag har ingen skyddande ängel .
Varför skulle en ängel ha en skyddsängel ?
Jag vill slippa undan alla problem .
Bli utan alla demoner .
Lämna livet i denna värld .
Vad är det för mening att stanna kvar ?
2011-12-28
- hello , my name is No One .
- and I love no one .
There is a "no one" for everybody ..
2011-12-27
Jag vill bara isolera mig här inne ett tag .
Stänga in mig .
Bara gå ut för att lugna mig med en cigarett .
Stanna här tills allt är bra igen .
Ligga under mitt täcke .
Men hög musik från högtalarna .
Bara ligga och andas ett tag .
Sova bort både dagar och nätter .
Inte rulla upp för fönstret .
Leva i mitt eget totala jävla mörker .
Det enda jag behöver för att överleva ..
Det är massvis av cigaretter ..
Och ett block , så jag kan skriva .
Skriva om ett instängt liv .
Skriva om allt hat .
Alla svek .
Och all denna smärta .
Jag förstår inte ens varför jag lever .
Jag förstår inte hur jag stått ut i alla dessa år .
Ingen skulle fälla en tår för mig om jag försvann ändå .
Snart du , snart ska du få somna , sova en evig sömn .
Om nu döden innebär sömn , det får jag ta reda på .
2011-12-25
Som jag lyckats ha kvar i en vecka nu ..
De rymde , tog slut , sprang iväg .
Nu ekar det av tystnad i mitt huvud .
Förutom demonerna som viskar .
Även fall musiken är hög och klockan tickar .
Jag vill springa ut .
Tända ciggen .
Ta bloss efter bloss .
Först då kanske jag ler igen .
Men bara då jag har ciggen i handen och röken i lungorna .
När den senad slängs på marken så dröjer det inte länge .
Sedan skriker rösterna deras dödande ord .
Ångestfylld sitter jag nu och bara stirrar .
Vad ska jag ta mig till ?
Jag behöver mina tre hjältar .
E.A
A.V
D.H
Varför är ni inte här just nu ?
Jag behöver någons axel att gråta mot .
Snälla ni , bara rädda mig .
2011-12-22
Minnena måste bort , men lyckas inte suddas ut .
Vet att jag måste få bort allt som finns kvar inom mig , men jag vill inte .
Vill inte mista den största lyckan i mitt liv .
Känner hur mina ögon fylls av tårar från de undermedvetna .
Mina kinder blir fuktiga och bränner av alla tårar som forsar ner från mina slutna ögon .
Allt prat runt omkring försvinner bort och blir en evig tystnad .
Allt blir svart även fall ögonen mina är vidöppna .
Människor uppenbarar sig att vara falska .
Falska eller äkta , dom vänder ryggen till i vilket fall .
Alla som finns i mitt hjärta lämnar mig och tar en del av mitt hjärta med sig .
Inburad sitter jag nu , i en förfärlig kropp .
Den kanske passar till den jag är .
Tappat nyckeln , kommer inte ut .
Kan aldrig visa mitt inre , kan aldrig förklara .
Jag är så olik alla i min omgivning .. eller är det så att jag stänger in mig i mörkret och inte ser likheterna som finns där någon stans .
Jag gömmer mig för verkligheten , hoppas att ingen ser mig .
Hatar alla blickar som faller ner på mig , alla trycker mig lägre ner mot marken .
Jag klarar snart inte av folket som är i min närhet , jag stöter bort dom alla .
Rädd att förlora dom , men kan inte kontrollera det .
Alla lämnar mig , om inte jag lämnar dom .
Snart vandrar jag ensam igen .
Steg för steg tar jag mig framåt .
Detta livet kommer kännas alldeles för långt , hur länge till orkar jag egentligen .
2011-12-21
Just nu ser jag allting så klart .
Nu ser jag hur mitt liv har rasat .
Mitt liv ligger så nära botten .
Om jag bara sträcker på mig lite .
Så kan jag nästan ta på den .
Botten ..
Allting är så mörkt och kallt här nere .
2011-12-19
Borde man kanske känna lycka & förväntan ?
Kanske , jag vet inte .
Jag känner ingenting , jag är helt tom .
Jag är för trött för att känna efter .
Man blir bara så trött av att sitta & gråta .
Även fall jag knappt minns sist jag var lycklig på riktigt .
Mina tankar är troligen avstängda .
Tårarna rinner som om någon satt på en kran .
Min inspiration försvann bort med tankarna .
Kanske stannar den långt borta ifrån mig .
Eller kommer dem tillbaka full av jobbiga ord .
2011-12-17
Vart jag än försöker se ljus .
Är hela världen full av dimma .
Ett tjockt täcke som stänger in mig .
Så jag går med blicken i marken .
Vågar inte höja huvudet .
Vågar inte blicka framåt .
Så jag vänder bort blicken .
Blundar medans jag går .
Jag ser ingenting vid min ensamma väg .
Men jag öppnar nu mina ögon .
Mörkret blev för skrämmande .
Allt jag ser är ögon med en livsglöd .
Glöden verkar aldrig slockna hos alla de andra .
Hos mig är den borta .
Dimman fängslade den .
Dimman dödade min glöd , min lilla gnista .
Nu finns det ingenting kvar .
Mina ögon är mörka och tomma .
Hela jag är tom ..
2011-12-15
Jag vill skära bort minnena , klippa bort dem .
Jag vill vara utan .
Jag vill vara hon som står i nuet utan att ha tagit några steg dit .
Hon som försvinner från nuet utan några steg bort .
Hon som aldrig var eller kommer att vara .
Hon som bara är .
Men jag är rädd för nuet .
Mest av allt är jag rädd för att det förflutna är nuet .
Jag vill vara friheten .
Jag vill vara änglen utan förflutet .
Är jag änglen utan förflutet nu ?
Är jag änglen utan förflutet ?
Är jag ...?
Nej .
Jag är änglen utan framtid .
Med regn i ögonen .
Men om man dödar änglen utan framtid , är det då änglen utan förflutet kommer ?
Änglen utan förflutet kanske är dödem ..
2011-12-13
Inte en människa .
Min verklighet började när mina vingar växte ut .
Det var då andetagen tog vid och det var då jag började kunna urskilja stjärnor i mörkret jag lever i .
När jag flygande blickar ner från min gränslösa höjd kan jag knappt urskilja människorna där nere .
De tycks vara en grå och livlös massa med tomma ögon .
Jag föraktar dem .
Föraktar deras tankekontrollerande liv .
DenGråMassan är robotar .
Programmerade till vad de tänker , känner och gör .
Det är DetÖvreSvarta som programmerar dem .
Målet är att DenGråMassan inte ska känna , för då börjar de tänka och skulle äventyra DetÖvreSvartas makt .
Vi änglar går inte att programmera .
Och det är därför DetÖvreSvarta vill åt oss .
Vi är farliga med alla våra känslor .
Vi lever i sanningen .
Sanningen är : nothing can stop us now .
Många människorobotar försöker rycka bort mina vingar , men deras försök att nå mig är lönlösa , de är för långt borta , jag behöver inte ens se dem .
Och när jag någon gång tillåter dem att vidröra mig så spricker jag som en såpbubbla .
Jag har ingen skyddande hund .
De kallar mig sjuk .
De säger att jag är svårt depressiv , har borderline-personlighetsstörning och är psykotisk .
Schizofren kallar de mig också .
Tror läkarna att de är Gud ?
Muhahahaha ... jag tror inte på galenskap .
Jag tror på änglaskap .
Enbart änglaskap .
2011-12-03
Men vi kanske ses igen .
Borta i dimmornas land .
Vi kanske finner varandra igen .
Där borta någonstans .
Där luften är tjock och fylld av rök .
Där marken är gjord av aska .
Där varken lycka eller olycka existerar .
Där solen aldrig skiner ,
och där månen aldrig visar sig .
Någonstans i dimmornas rike finns jag .
Snälla ..
Hitta mig och rädda mig .
