destruktivatankar

Vart jag än vänder blicken .
Vart jag än försöker se ljus .
Är hela världen full av dimma .
Ett tjockt täcke som stänger in mig .
Så jag går med blicken i marken .
Vågar inte höja huvudet .
Vågar inte blicka framåt .
Så jag vänder bort blicken .
Blundar medans jag går .
Jag ser ingenting vid min ensamma väg .
Men jag öppnar nu mina ögon .
Mörkret blev för skrämmande .
Allt jag ser är ögon med en livsglöd .
Glöden verkar aldrig slockna hos alla de andra .
Hos mig är den borta .
Dimman fängslade den .
Dimman dödade min glöd , min lilla gnista .
Nu finns det ingenting kvar .
Mina ögon är mörka och tomma .
Hela jag är tom ..