2020-03-17
Inget mer än ett stort besvär
Lite för mycket för vem som helst
Ingen någon orkar handskas med
Rummen är dimmiga
Och jag ser knappt vad jag gör
Andetagen gnyr och brister
Och jag kan inte hålla samman mer
Jag får hålla fingrarna i styr nu
Var gång de går fria bara tynger jag
Tills ovälkomnad slår
Och jag inte vågar dela fler ord
Vill inte vara jobbig och störa
Vad finns det mer för mig att göra
Än att förutspå slagen och ta dom
När hela jag är låst med kedjor
Fylld av rädlsa inför allt som kan komma
Allt som inte slagit tidigare slår hårt nu
Jag är överväldigad
Vilket får mig att tro att slutet är nära
För orken börjar ta slut nu
Och jag orkar inte laga saker mer
Kommentarer
Trackback
