2020-03-23
Vill driva huvudet hårt genom dörren
Jag har tappat bort vem jag är
Vad för något, jag vet ej
För vem finns jag här
Det känns inte längre som för mig
Jag känner mig tillintetgjord
Med en lust att slita mig i bitar
Precis som en tecknad karaktär
Som när de sliter av sitt hår
Fast med kött och hud
Orden tar form i bröstet
Kämpar för att ta sig ur
Slunga mig ner på knän
"låt mig vara"
Flera som skriker i mig
Men ingen som lyssnar
Jag känner allt för tydligt
För mycket och för starkt
Tills jag stänger av
Låter giltigheten ta över
Men tomheten gör ont den med
Ingenting känns rätt
Inte ens okej
2020-03-17
Inget mer än ett stort besvär
Lite för mycket för vem som helst
Ingen någon orkar handskas med
Rummen är dimmiga
Och jag ser knappt vad jag gör
Andetagen gnyr och brister
Och jag kan inte hålla samman mer
Jag får hålla fingrarna i styr nu
Var gång de går fria bara tynger jag
Tills ovälkomnad slår
Och jag inte vågar dela fler ord
Vill inte vara jobbig och störa
Vad finns det mer för mig att göra
Än att förutspå slagen och ta dom
När hela jag är låst med kedjor
Fylld av rädlsa inför allt som kan komma
Allt som inte slagit tidigare slår hårt nu
Jag är överväldigad
Vilket får mig att tro att slutet är nära
För orken börjar ta slut nu
Och jag orkar inte laga saker mer
2020-03-03
Hjärnan är kapabel till så mycket
Så många stordåd och så många fall
Så många olika språk den kan
Önskar mig tagit upp något
Står tomhänt utan specialiteter
Inga ambitioner eller stora mål
Tjugotre år
Tio år för mycket
Så många år bortkastade
Fortfarande så ung för andra
Så mycket tid framför mig
För mig känns det för sent
Jag har gått för långt
Utan att ta ett enda steg
Kan idag ge vad som helst för 7 till 4
Inte i närheten av vart jag skulle vara
Vet ej vad jag förväntade mig
Trodde ju aldrig att jag ens skulle vara kvar
