2020-04-16

En total räddning 
Fick känna på den med fingerspetsarna 
Innan den exploderade framför
Luftvågen slungade mig till botten av avgrunden 
Trött på att klättra så lägger jag mig ner
 
Bara så ofantligt ledsen
Sådär så jag känner hjärtat ner i magen
Ständigt utsläpp av adrenalin 
Skakningar och kallsvett 
 
Smaken av järn i svalget
Jag kippar efter luft så det gnyr
Benen viker sig under mig
Kan ej balansera på den ostabila marken
 
Oftast vill jag dö men vet att jag aldrig vågar
Varje dag skrattar jag fast jag bara vill gråta
Och skammen är oändlig
 
Det enda som håller mig levande
Är min eviga feghet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0