2020-04-14

En skakande rädsla
Tårar som aldrig slutar rinna
Jag dränker tröjärmar
Hulkar och kvider
Diskar utan att se vad som är framför
 
Vågar inte närma mig sängen
Rädslan för morgondagen är för stor
Paniken tar över hjärtslagen
Adrenalinet skjuter genom mig
Och omgivningen blir åter suddig
 
Självömkan blir till självhat
Och kanske förtjänade jag aldrig mer än såhär

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0