destruktivatankar

Det är i mörka stunder allt slår på
Det är ljusa stunder som aldrig hälsar på

Solnedgångar mot havet
Vågor som slår mot klippor
Långa sektioner
Sittandes stirrandes
Med ben dinglandes över kanten
Tills solen inte längre kan ses

Farväl man aldrig ville ta
En saknad jag inte vill ha
Någon jag önskar fanns kvar

Energin uttömd
Orkar inte be någon mer
Börjat strunta i svaren

Hälsa att jag inte orkade mer
Att jag bara inte klarade mer
Snälla få dom att förstå
Att jag var menad som nummer två