2019-10-24
Fötterna gled av markens yta
Undertill känns ingenting
Jag glider ner mellan världar
Åker förbi dimensioner
Förblindad av allt jag inte kan se
För dimmigt för att kunna vara med
Omedveten om omgivningens brus
Mina skyddsbubblor spricker
En efter en krossas de som glas
Rubbningar i min verklighet
Den brister i vibrationer
Slungas in och ut
Som i mitten av en tornado
Stilla stående
Medans allt kastas runt mig
Krossas av vindens hårda slag
Och jag för yr för att urskilja vad
Dömd till evig vantrivsel
Ett kliande skinn
Ett skal som ej tillhör mig
Jag önskar det lossa, flagna, ömsa
Önskar att slita det av
Slita och dra tills ingenting finns kvar
Kommentarer
Trackback
