destruktivatankar

En tumme mellan finger och hand
Fortfarande tomt
Ännu så ovant
Kommer kanske aldrig kännas rätt
Det är ej det gamla som stör mig
Inte att jag älskar eller saknar
Det är att jag minns varenda känsla
Minns de jobbiga nätterna
Från oktober till december
Längtande tills någon kom hem
Ledsen nästan var gång ingen kom
Blev van vid ensamhet
Men inte vid känslorna

Jag är fortfarande arg på mig
Som valde att stanna
Som dumt nog ville lösa det tillsammans
Utan att hitta rätt sätt att få hjälp
Klart det inte går att lösa
När man dansar tango med ett lik
Mitt bemötande blev till krig
Mitt humör pendlade i lidande
Uttröttad av att lyfta och föra
Utan stöttning i all min möda
Utan att någon såg vad jag försökte göra

Och jag hatar det verkligen
Hur jag fortfarande kan känna infallen
Vilja skriva, pata, skicka, få få få
Men jag vet att det bara är påhitt
Att jag är bättre utan på alla sätt
Önskar mest att minnen kunde gå väck

En vecka kvar
Till något jag kanske ej tar del av
Vet att det kunnat bli bra
Nu när all ilska sipprat

Vet att man försöker lägga skuld på mig
Men knappt någonting var mitt fel
Hur mycket någon av er än ber
Har näsan aldrig varit i annans business
Allt var för tydligt för att leta
Så mig kan ni tyvärr inte rubba
Jag är allt för självmedveten,
För att glömma mitt värde

En sämre period
Några dagar in räcker för att tröttna
De långa resorna bjuder på för mycket tankar
Snart ett halvår som redan passerat
Känns mer som månad två eller tre

Lika bra att man låtit bli mig
Är rädd att jag hade svarat
Lyssnat och hjälpt
Genom sånt jag annars önskat

Tiden går för fort fram
Sommaren är utanför dörren
Den dansas in med en stor bal
Ville erbjuda att hjälpa med allt
Nu mer tid till att bara vara jag
Visst borde jag vara glad
Jag slipper ju tänka på några andra
Ändå en del av vad jag gör
Festivaler i en håla och en storstad
Lösningar jag inte orkar leta efter

Funderingar över konstiga saker
Så tramsigt att det gör mig arg
Tankar och frågor alla för många
Det stör extra när det ej var mitt fel
Lögner små som stora utan anledning
Saknad över saker löjliga
Scones en helgmorgon
Utflykter och unnande
Hjälp med inhandling och matlagning
Promenader i skiftande väder
För väl passande kroppar
Kramkompisar gjorda av pusselbitar
Visst känns det mest onödigt
Att ens fortfarande tänka på

Allt kanske känns bättre i andra rum
Jag räknar ner men det tar tid
Dagar som långsamt sipprar förbi
Allt i en hiskelig fart
Det är precis så jag hinner med
Ändå så uttråkad
Livet nog ej gjort för mig

En dag som mest känns tuff
Trots okej timmar
Orsaker många och inga
Det är när allt jobbigt slår mig
Som dom ännu dyker upp ibland

Arg på mig som tillät det
Som visste om det men lät det vara
Låtsades att bara misstänka
Drog ut på skadan
Bara för att höra den erkännas
Utan att stjäla en lur jag ångrar
Ångrar det ena och ångrar det andra
Så mycket jag borde ändrat
Även innan dom var öppna

Flera år
Levt i tron av att de ogillande mig
Inte vågat ta någon plats
Göra några större ljud
Inte vågat följa eller lägga till
Tänk så ogillar de mig ännu mer då
Om jag försöker bli en av familjen
Oavsett vad jag ville

Nog rätt utskick att ignorera
Ord man klarar sig utan
Något man kanske redan hört
Öppnar man inte finns den inte

Såg att jag mist en markant följare
Fann det lite gulligt ändå
När har ingen betydelse
Undrar ändå vem det var jag störde mest

Vet att jag inte är vad folk tror
Vet att jag är bättre än så
Jag vet ju egentligen det
Ibland svårt att hålla vid
När jag är ensam i tjatandet
Oavsett vem mer som smärtar

Borde lagt kraft i slagen
Skulle inte ha slutat så snabbt
Levererat kvarstående smärta
Det finns mycket att ångra
Inget att göra om