destruktivatankar

Trött på sjukdom
Att aldrig klara
Alltid vara just den där
Så trött på att alltid vara den

"the ordinary person"
Något som aldrig varit jag
Ett öde som aldrig varit mitt

Andetag som ömmar
Som avbryter sig halvvägs
Andas in
Hela kroppen krampar
Ögon hårt slutna
Får använda kaften jag har kvar
Allt för att bara andas ut
Allt jag har för att orka finnas

En belastning de inte minns sig utan
Tron om att jag förgyller
När allt jag gör är att smutsa ner
Sprida stanken av förstörelse

En längtan jag ej kan förklara
En åtrå som aldrig lämnade
Glimrande skimrande
Sylvassa känslor

Bekvämligheten bortglömd
Minns ej hur det känns att vilja
Vara hemma nej
Åka, jobba, umgås, fly,
Ingenting jag vill

Det finns ingenting kvar
Jag börjar se det så tydligt
Inget kvar här för mig
Jag börjar bli redo snart