2019-04-16
Det är allt mer sällan
Men visst slår det fortfarande ibland
Den där onödiga ilskan
Den som ältar det mesta
Gnagande orättvisa
Oförtjänt lycka
Önskar verkligen jag var dummare
Önskar jag var lika dum som dom
Kanske hade gått på vad som helst då
Jag kanske hade glömt allt direkt då
Sluppit förstå korten
Eller vilka allt skulle till
Sånt man aldrig gjorde för mig
Var nog ingen som var så intresserad av mig
Man undrade nog mest när jag skulle försvinna
Är ju sådär annorlunda
Krävande och jobbig
Varför ens försöka lära känna
Nu får det mig mest att skratta
Hur lite man gav mig
Hur sällan man bjöd med mig
Hur lite man ens erbjöd mig
Kanske man skämdes
Vänner är fina om man faktiskt blir medtagen
Klubbar är inte så farliga om man faktiskt blir bjuden
Aktiviteter var ju nästan allt jag ville vi skulle ha
Men något jag aldrig kunde be om
Hur skulle jag ens kunna säga något
När det var jag som verkade vara felet
Det var mig man inte ville ta med
När det alltid var jag som förstörde
Verkligen ingenting att visa upp
Kanske var det allt runt omkring som felade
Flera människor som inte borde vara
Det blev kanske tydligare under alla lampor
Så man därför höll sig borta
Revor i ytan är inte lika syndliga i skugga
Lyssnade på låten du försökte göra vår
Den lät inte riktigt likadant
Den som nog egentligen skulle vara er
Den du ljög till vår trots hon lagt in
Ingenting kändes som då
Ingenting känns likadant
Det kändes nog till och med bra
Tillräckligt bra för att byta och stänga av
Det är skönt att få skriva vad en vill
Tillräckligt för att knappt bry sig om vad
Låter fingrarna dansa över bokstäverna
Skapa melodi av mina tankar
Låta känslor flöda och krämper släppa
Det känns lite lättare efter orden tagit form
Trots att det ofta är bokstavskaos
Kommentarer
Trackback
