destruktivatankar

Jag försöker att andas
Försöker att våga ta några steg
Men jag är rädd
Osäkerheten fängslar mig
Med ett brinnande grepp hålls jag kvar
Stampandes i askorna från tidigare drömmar
Jag är vaken nu
Har öppnat mina ögon
Men än vågar jag bara kisa
Hur ska jag kunna se livet i vitögat
Hur ska acceptansen hitta sin väg 
Allt verkar falla framför mig
Och regnet verkar brinna
Det bränner hål i min hud
Skapar tårfyllda blåsor
Redo att spricka

Jag står tyst
Väljer att sakta stänga ögonen igen
Är rädd för att sanningen knackar på min axel
För att jag vet- denna sanningen kommer att döda mig
Det gör ont