destruktivatankar

Morgon startade hårt
Panikt uppvaknande
Med bultande ångest
Förvirringen växte
Över den för verkliga drömmen
Om rinnande blod och flytande rakblad
Studerade armen noga
Som såg likadan ut som alltid
Nästan full av ärr
Men de flesta har bleknat
Till en livlös färg
Den saknade ju sår
Känslorna var ju så verkliga
Jag kände ju allt så tydligt
Jag visste ju att jag hade rivit i den
Med kalla och vassa blad
Gjorda av den snällaste metall
Jag såg det ju med egna ögon
Hur huden öppnade sig
Hur såren blev till gapande käftar
Som spottade vackart blod
Förvirringen och paniken känns fortfarande
Och jag vet inte ifall jag är glad eller ledsen
Över att det var just en dröm
Och inte lika verkligt som jag trodde
Kanske för att jag inte vill tappa greppet
Greppet om verkligheten
Mer än jag redan gjort
Och kanske för att jag önskar att sängen varit blöt
Nästan lite kletig
Av den pöl blod jag borde sovt i
Jag är tillskakad av alla känslor
Dom river mig itu
Och jag vet inte riktigt vart jag har mig själv
Om jag har mig under något som liknar kontroll
Eller om jag slitit mig ut ur kontrollen
Och jag vet inte hur jag känner för det
Jag är förvirrad över mig själv
Och jag lyckas inte reda ut det