destruktivatankar

Morgon startade hårt
Panikt uppvaknande
Med bultande ångest
Förvirringen växte
Över den för verkliga drömmen
Om rinnande blod och flytande rakblad
Studerade armen noga
Som såg likadan ut som alltid
Nästan full av ärr
Men de flesta har bleknat
Till en livlös färg
Den saknade ju sår
Känslorna var ju så verkliga
Jag kände ju allt så tydligt
Jag visste ju att jag hade rivit i den
Med kalla och vassa blad
Gjorda av den snällaste metall
Jag såg det ju med egna ögon
Hur huden öppnade sig
Hur såren blev till gapande käftar
Som spottade vackart blod
Förvirringen och paniken känns fortfarande
Och jag vet inte ifall jag är glad eller ledsen
Över att det var just en dröm
Och inte lika verkligt som jag trodde
Kanske för att jag inte vill tappa greppet
Greppet om verkligheten
Mer än jag redan gjort
Och kanske för att jag önskar att sängen varit blöt
Nästan lite kletig
Av den pöl blod jag borde sovt i
Jag är tillskakad av alla känslor
Dom river mig itu
Och jag vet inte riktigt vart jag har mig själv
Om jag har mig under något som liknar kontroll
Eller om jag slitit mig ut ur kontrollen
Och jag vet inte hur jag känner för det
Jag är förvirrad över mig själv
Och jag lyckas inte reda ut det

Jag börjar helt enkelt tröttna
På vad kan jag inte exakt komma fram till
Det mesta antar jag
Jag är trött på hur världen fungerar
Trött på mänsligheten
Jag blir bara så utmattad av att existera
Livet är för krävande
Och jag orkar helt enkelt inte
Hur fan ska jag orka
Hur ska jag klara
Usch
Allting känns så omöjligt
Kraven är för höga
Och jag är för värdelös
Jag är trött på att bli kallad lat
Trött på att alla trycker i mig att jag ger upp
Trött på alla frågor
Jag försöker ju

Men jag orkar inte 
Kan inte
Meningslösheten trycker ju så tätt inpå
Jag orkar helt enkelt inte
Jag kan ju fan ingenting
Och jag vill bara försvinna
Försvinna in i min egen värld
Få leva i något sorts påhittat lugn
Men det är ständigt dom jävla kraven
Dom skaver

Det känns som att jag håller på att bli galen
Försöker förneka allting
Förneka min smärta
Försöker att inte ta emot min dom
Men jag misslyckas
Minnena flackar förbi
Som blixtar i mina ögon
Hela mitt liv flyger förbi mina ögon
Jag går förlorad i mig själv
Jag fastnar i mina tankar
Bygger upp senarier
De flesta slutar i kaos
Jag känner mig vilsen
Vilsen i det ständiga kaoset som råder
Regnet faller ikväll
Och likaså gör jag
Väntar på att meddelanden 
Som aldrig dyker upp
Väntar på att allt ska bli bra
Men allt är lika tafatt ändå
Jag känner mig likgiltig och trött