destruktivatankar

Ögonen svider
Och jag vill slita ut dom ur min skalle
För utan ögon
Hur skulle jag då kunna se
Hur misären tär
Jag fryser
Och trots tjocka kläder så når inte värmen min hud
Livet är meninslöst
Så vem bryr sig om att världen är vacker
Varför ska jag säga att jag mår bra
När det ändå bara är utsidan som räknas
Huden är läkt och leendet syns

Mer än så finns inte
Hösten kommer tidigt i år
Och sorgen lika så
Jag känner mig ömtålig 
Nära på att gå sönder
Oron känns tung i mitt bröst
Och ångesten försöker klösa sin väg ut
Nattfjärilar flyger omring
Gnagar försiktigt men hårt på mina vingar
Hur ska jag kunna flyga nu
När fjädrarna är borta 
Nörkret faller för mina ögon
Som en bioduk
Showen är över
Och jag är nu pase