2014-06-10
Andningen är svårKroppen värkerÅngesten slårHjärtat bultar smärtsamtDet är handleder med exemDet är min spegelbild som smälter sjukDe händer som en gång var ett barnsJag går brevid mina ordNågon att spö uppBara någon att låta smeka bort en nattJag intalar mig att jag gått vidareAtt jag överleverKlarar av livetTrots motgångarMen jag är dålig på att ljugaJag vet att jag inte klarar migLjuset gömmer sig där borta någonstansKanske i slutet av en tunnelMen vägen är lång och jobbigJag måste bestiga höga bergSimma över havJag måste göra fysiskt omöjliga sakerFör att komma till det ljus som kanskeBara kanske existerarJag försöker låta stjärnorna leda migMen solen går uppJag hängsI ett rep du gjort för handKnuten sitter hårt runt mig halsOch stolen har bara tre ben kvarDen vinglar till iblandJag hör hur ännu ett stolsben börjar knakaSka jag skratta eller gråta? Jag vet inteJag stänger ögonenDå ser jag inteKärleken du inte kännerNär du håller migLivet jag kan inte få dig att älska migOm du inte gör detJag kan inte få dig att känna någontingSom du inte görSå snällaBerätta inga lögnerBara ge mig dommenHär och nuJag lyssnar och accepterarNär du leder mig till snaranSom så förväntansfullt väntar på att få krama migKyssa min hals och puls förväl
Kommentarer
Trackback
