2014-08-29 Hence
Jag kan inte riktigt släppa det
Killen som fick mig att överleva
Som lämnade mig med hårt skrivna ord
Han lagade mig så vackert under vår tid
Men han slet mig itu
Inte bara en gång
Utan varje dag i flera veckor
Varje gång tankarna nådde hans namn
Så kändes det som att min insida förblödde
Jag minns det så väl
Första gpngen vi möttes
Jag skulle träffa en kompis jag då hade
Vid namn Marcus
Men medans han gjorde något oviktigt ärende skulle jag möta upp hans kompis
En kille jag aldrig mött eller ens sett förut
Jag fick hans nummer och gick till resecentrum i Kristianstad
Han skrev och förklarade vart han satt
Jag hittade honom ganska snabbt
Sittandes på en bänk med blicken fäst i en bok
Vi hälsade och trots att jag var blyg
Och egentligen bara ville springa därifrån
Så pratade jag mycket
Han svarade lite halvt då han var lika blyg som mig
Påväg till Marcus minns jag vilken väg vi tog
Han kollade in i varje fönster vi paaserade
För att se så han såg bra ut
Så att håret låg bra och att mössan inte hade kasat
Jag minns hur jag kommenterade hur fixerad han var varje gång
Men jag minns ännu tydligare
Hur jävla fin jag tyckte han var
Och genom dagens gång så satt vi några meter ifrån varandra
Inne på Marcus rum
Vi skickade en massa konstiga sms till varandra
Och ända gången vi slet på vår röst var för att skratta
Antingen åt vad vi skrev eller vad vi läste
Marcus satt mest brevid och såg lite förvirrad ut
Gjorde några försök till att få uppmärksamhet genom att spela gitarr
Men varför skulle jag lägga min fokus på en kille som ville utnyttja mig
När Hence satt framför mig
Han var ju så fin
Och han hade en så len röst, och ett skratt som fyllde mig
Efter den dagen behöll vi kontakt
Jag och Marcus bråkade om det mesta lite hela tiden
Men jag brydde mig inte så mycket
Trots att jag inbillade mig att jag hade känslor för honom
Anledningen är förmodligen att allt jag brydde mig om
Var att jag hade kvar Hence
Det var ju honom jag ville hålla nära
Inte någon annan
Även fall jag då inte ville erkänna det
Inte ens för mig själv
Hence blev snabbt min bästa vän
Jag försökte träffa honom så ofta jag kunde
Jag kommer ihåg våra fina fikastunder
Dom var trevliga
En kopp kaffe eller två
Som snabbt blev kalla för att vi pratade så mycket
Jag delade med mig av allt till honom
Varenda centimeter av mitt liv och mina tankar
Utan att egentligen tänka över konsekvenserna
Nu i efterhand ångrar jag att jag lät mig blöda ut över honom
För att jag lät mig smutsa ner hans rena kropp
Men då verkade det så givet
Självklart att han skulle få veta allt
Han verkade ju vara den enda som brydde sig
Den enda som kunde ta emot allting
Men klart så hade jag fel
Jag har ju alltid fel
Dagen kom
Jag anade egentligen ingenting
Vi hade börjat prata lite mindre några veckor tidigare
Eftersom han hade skaffat sig en flickvän
Men en dag loggade jag in på mina sociala medier som vanligt
Såg ett meddelande från honom
"Henccce" som han hette där då
Han skrev att han aldrig ville se mig igen
Jag brast itu
Jag greppa snabbt taget om min jacka och gick ut
Trots det dåliga vädret och pappas klagomål så gick jag
Jag gick tills mina ben vek sig
Jag satt på en bänk i flera timmar
Kedjerökte och grät
Brydde mig inte om dom som passerade mig
Och dom brydde sig nog ännu mindre om mig
I flera veckor, månader och tillochmed år så sörjde jag
Och jag ska inte ljuga
Jag slutade aldrig vara ledsen
Slutade aldrig må dåligt över det
Han hade ju räddat mitt liv
Han var ju allt jag brydde mig om
Hur skulle jag någonsin kunna släppa det?
Han har haft en så stor betydelse i mitt liv
Och det kommer han alltid ha
Utan honom vore jag ju trots allt död
Jag såg honom ett bra tag senare
Jag var i Kristianstad med en kompis
Och där stod han
Först såg jag bara hans rygg och noterade bara att där stod en människa
Men han vände på huvudet
Som att han visste att jag var där
Jag såg hans ansikte
Lika vackert som jag kom ihåg det
Jag vände om och gick snabbt iväg utan ett ord sagt
Min kompis sprang snabbt efter
Utan att ställa en enda fråga kramade han bara mig
Och jag blötte ner hans tröja med mina tårar
Det är många gånger jag undrat över vad han gör nu
Om han någonsin tänker tillbaka på mig
Så som jag tänker tillbaka på honom
Varje gång jag hör låten som vi kallade våran är han allt som går i mitt huvud
Den låten är fortfarande våran
Iallafall för mig
Den berättar vår historia
Jag undrar över ifall jag någonsin kommer få höra från honom igen
Se honom igen.
Jag såg en kommentar här igår
Allt jag kunde tänka på var att den kanske kom från honom
Och jag funderar än
Jag saknar honom
Min älskade Hence
"Varje gång är som första gången vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu ser jag klart
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år"
Killen som fick mig att överleva
Som lämnade mig med hårt skrivna ord
Han lagade mig så vackert under vår tid
Men han slet mig itu
Inte bara en gång
Utan varje dag i flera veckor
Varje gång tankarna nådde hans namn
Så kändes det som att min insida förblödde
Jag minns det så väl
Första gpngen vi möttes
Jag skulle träffa en kompis jag då hade
Vid namn Marcus
Men medans han gjorde något oviktigt ärende skulle jag möta upp hans kompis
En kille jag aldrig mött eller ens sett förut
Jag fick hans nummer och gick till resecentrum i Kristianstad
Han skrev och förklarade vart han satt
Jag hittade honom ganska snabbt
Sittandes på en bänk med blicken fäst i en bok
Vi hälsade och trots att jag var blyg
Och egentligen bara ville springa därifrån
Så pratade jag mycket
Han svarade lite halvt då han var lika blyg som mig
Påväg till Marcus minns jag vilken väg vi tog
Han kollade in i varje fönster vi paaserade
För att se så han såg bra ut
Så att håret låg bra och att mössan inte hade kasat
Jag minns hur jag kommenterade hur fixerad han var varje gång
Men jag minns ännu tydligare
Hur jävla fin jag tyckte han var
Och genom dagens gång så satt vi några meter ifrån varandra
Inne på Marcus rum
Vi skickade en massa konstiga sms till varandra
Och ända gången vi slet på vår röst var för att skratta
Antingen åt vad vi skrev eller vad vi läste
Marcus satt mest brevid och såg lite förvirrad ut
Gjorde några försök till att få uppmärksamhet genom att spela gitarr
Men varför skulle jag lägga min fokus på en kille som ville utnyttja mig
När Hence satt framför mig
Han var ju så fin
Och han hade en så len röst, och ett skratt som fyllde mig
Efter den dagen behöll vi kontakt
Jag och Marcus bråkade om det mesta lite hela tiden
Men jag brydde mig inte så mycket
Trots att jag inbillade mig att jag hade känslor för honom
Anledningen är förmodligen att allt jag brydde mig om
Var att jag hade kvar Hence
Det var ju honom jag ville hålla nära
Inte någon annan
Även fall jag då inte ville erkänna det
Inte ens för mig själv
Hence blev snabbt min bästa vän
Jag försökte träffa honom så ofta jag kunde
Jag kommer ihåg våra fina fikastunder
Dom var trevliga
En kopp kaffe eller två
Som snabbt blev kalla för att vi pratade så mycket
Jag delade med mig av allt till honom
Varenda centimeter av mitt liv och mina tankar
Utan att egentligen tänka över konsekvenserna
Nu i efterhand ångrar jag att jag lät mig blöda ut över honom
För att jag lät mig smutsa ner hans rena kropp
Men då verkade det så givet
Självklart att han skulle få veta allt
Han verkade ju vara den enda som brydde sig
Den enda som kunde ta emot allting
Men klart så hade jag fel
Jag har ju alltid fel
Dagen kom
Jag anade egentligen ingenting
Vi hade börjat prata lite mindre några veckor tidigare
Eftersom han hade skaffat sig en flickvän
Men en dag loggade jag in på mina sociala medier som vanligt
Såg ett meddelande från honom
"Henccce" som han hette där då
Han skrev att han aldrig ville se mig igen
Jag brast itu
Jag greppa snabbt taget om min jacka och gick ut
Trots det dåliga vädret och pappas klagomål så gick jag
Jag gick tills mina ben vek sig
Jag satt på en bänk i flera timmar
Kedjerökte och grät
Brydde mig inte om dom som passerade mig
Och dom brydde sig nog ännu mindre om mig
I flera veckor, månader och tillochmed år så sörjde jag
Och jag ska inte ljuga
Jag slutade aldrig vara ledsen
Slutade aldrig må dåligt över det
Han hade ju räddat mitt liv
Han var ju allt jag brydde mig om
Hur skulle jag någonsin kunna släppa det?
Han har haft en så stor betydelse i mitt liv
Och det kommer han alltid ha
Utan honom vore jag ju trots allt död
Jag såg honom ett bra tag senare
Jag var i Kristianstad med en kompis
Och där stod han
Först såg jag bara hans rygg och noterade bara att där stod en människa
Men han vände på huvudet
Som att han visste att jag var där
Jag såg hans ansikte
Lika vackert som jag kom ihåg det
Jag vände om och gick snabbt iväg utan ett ord sagt
Min kompis sprang snabbt efter
Utan att ställa en enda fråga kramade han bara mig
Och jag blötte ner hans tröja med mina tårar
Det är många gånger jag undrat över vad han gör nu
Om han någonsin tänker tillbaka på mig
Så som jag tänker tillbaka på honom
Varje gång jag hör låten som vi kallade våran är han allt som går i mitt huvud
Den låten är fortfarande våran
Iallafall för mig
Den berättar vår historia
Jag undrar över ifall jag någonsin kommer få höra från honom igen
Se honom igen.
Jag såg en kommentar här igår
Allt jag kunde tänka på var att den kanske kom från honom
Och jag funderar än
Jag saknar honom
Min älskade Hence
"Varje gång är som första gången vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu ser jag klart
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år"
Kommentarer
Trackback