destruktivatankar -

2013-11-05

Fet går neråt nu
I en evig spiral
Jag känner mig fast
Fast i mig själv
I sjukdommen
Och självhatet
Det finns inga synliga utvägar
Och det gör så jävla ont
När kylan kryper närmre
Drar jag täcket över huvudet
För då ifrågarsätter ingen
Då är det inte konstigt
Att jag gömmer mig
Under täcken och filtar
Även fall det inte är kylan
Som jag vill ifrån
Det är världen
Och livet
Som jag ständigt vill rymma ifrån
Men ångesten omfamnar mig
Den vägrar se mitt hat
Vägrar förstå att jag vill vara själv
Utan ångesten eller hennes vänner
Men hur ska man kunna bli av med något
Som är så beroende av en
Och håller en så kär

2013-11-05 @ 07:31:49 Allmänt Permalink

Kommentarer

Trackback