destruktivatankar

Jag sjunker allt djupare nu

Jag håller på att drunkna

Det känns verkligen som om..

Jag är i ett stort hav

Ligger flera meter under ytan

Kämpar för att hålla andan

För att få ha kvar luften i lungorna

Men att även fall jag kämpar

Simmar tills alla muskler värker

Så sjunker jag djupare och djupare ner

Jag stirrar hela tiden upp

Upp mot ytan

Där man andas luft helt fritt

Men det ser ut att vara så långt upp

Ibland blickar jag ner

Mot den kolsvarta botten

Där varken yta eller annat liv kan synas

Där det bara finns..

Mörker

Den är allt närmre var gång jag tittar ner

Den är allt närmre

Mycket närmre än vad ytan är

Känns det som

Det är så mycket enklare

Att bara släppa taget

Att öppna munnen

Och låta luften bubbla uppåt

Hoppas att kanske någon där uppe ser

När mina bubblor kommer upp

Men då är det redan försent

Då ligger jag redan där

Nästan begravd i sanden

Med vattenfylld kropp

Utan någon luft kvar

Inte tillräckligt för att någonsin ta sig upp

Utan att förlora allt och följa med vågorna

Låta dom våldsamma vågorna föra bort mig

Slå mig hårt mot stenväggen

Låta mig krossas

Låta allt mitt blod flyta ut

Färga havet rött

 

Men snälla

Dra upp mig

Snabbt

För jag drunknar snart

Helt och hållet

Jag låter snart lungorna tömmas

Är helt knäckt

Allt är sprucket

Förstört

Jag är så hatad

Mest av mig själv

Men det räknas

Jag kan inte hantera saker längre

Allt är bara så suddigt

Jag börjar bli farlig för mig själv

För farlig

Ingen ser det

För att det inte är många färska sår

Men jag är trasig

Så trasig

Borde låsas in

Läggas in någonstans

Men vågar inte säga det

Är så rädd

Tänk så blir dom arga

Kallar mig barnslig

Eller att jag överdriver

Förvirringen är total nu
Allting gör mig så förvirrad
Kärleken
Hatet
Sorgen
Saknaden
Tankarna
Människorna
Allting
Jag vill bara skrika
Försöka förklara
Visa mig själv
Dela med mig
Jag vill verkligen
Skrika på varje människa som tittar på mig
Skrika om hur jag mår
Om hur jag tänker
Om hur allting känns
Jag vill prata med någon
Förklara
Hur jag upplever varje ord
Varje känsla
Och varje handling
Men jag kan inte
Jag kan bara inte
Det går inte
Kan inte ens föreställa mig det
För allt de rätta
Dom rätta orden
Meningerna
Dom finns inte i mitt huvut
Vet inte hur man berättar
Eller hur man visar
Jag kan bara tänka
För jag kan inte
Vågar inte
Klarar det inte
Jag vill prata
Vill berätta
Men jag får inte fram ett enda ljud
Jag litar inte på dom längre
Människorna
Även fall jag vill
Och försöker så gott jag kan
Så kan jag inte
Kan inte ge någon tillit
För att jag vet
Jag har lärt mig det
Att så fort jag försöker
Att öppna munnen
Och bara ger ut någroa ord
Knappt ens en mening
Så sårar jag människor
Och jag vill inte mer
Jag vill inte såra fler
Inte göra fler ledsna
För när andra blir ledsna
På grund av mig
Så blir jag ledsen
Jag vill inte vara ledsen
När jag blir ledsen
Så blir jag arg
Arg på mig själv
För att jag så korkar
DumDumDumDum
Jag orkar inte vara arg mer
Vill inte vara det
Hatar det
Avskyr det
Men kan inte sluta
Går inte
Är alltid fylld utav det
Ilska
Hat mot allt
Mot allt
Och alla
Som är så hemska
Hat mot alla människor
Hel rasen
Homo sapiens
Dom borde dö
Avlivas
Förgöras
Dom förstör
Dom förstör allt
Jag skäms
Jag skäms så mycket
När någon blandar ihop mig med dom
Dom där människorna
Jag är ingen människa
Öven fall utseendet är likt
Så är inte jag en sådan
Och vill aldrig
Aldrig någonsin
Vara i närheten av en sådan igen
Men jag lever
Så går det inte
Jag måste
Men jag äcklas utav det
Vill inte leva
Inte längre
Inte alls
Inte en enda dag till
Men jag vill inte döda mig själv
För det skulle göra folk ledsna
Det skulle ge dom skulden
Jag vill inte det
Men det är enda sättet
Det enda sättet att bli av med detta
Som finns innuti mitt skin
Är om jag skär ut det
Om jag låter mig förblöda
Medans jag stirrar på det
Mörkret
Låta mig dö
Medans ångesten kramar mig hårt
Och demonerna hånskrattar
Medans de små barnen dansar
Sjunger
"Slaktad, slaktad, slaktad.."

Jag vet inte vart jag ska ta vägen
Jag vet ingenting

Jag vet inte om jag känner någon lycka

Jag vet inte ens hur lycka känns
Allt jag vet
Är att jag vill ifrån allt
Jag vill slippa människor
Inte höra en enda röst
Inte se en enda mänsklig rörelse
Jag vill komma ifrån mänskligheten
Komma ifrån verkligheten
Leva på kemikalier
Så jag får slippa
Allt som är verkligt
Jag vill leva i dimman
En dimma av rök
Som fyller rummet
Där jag står och dansar
Blåser bubblor runt mig
Och dricker alkohol
Det är vad jag vill
Det är hur jag vill leva

I resten av mitt äckliga liv
Jag är redan för djupt ner
Omöjlig att hjälpa
Omöjlig att ta upp till ytan
Jag är dömd
Slutet är nått

Jag orkar verkligen inte leva mer
Men jag vill inte dö
Jag vill finnas
Men endast i min ensamma dimma
Låt mig ruttna
Låt mig dö sakta
En ensam död
Överdoserad
Förgiftad
Förstörd