destruktivatankar

Jag ser tillbaka
Ser den lilla tjejen
Som en gång var jag
Men hon växte upp
Hon lärde sig hur livet var
Hon fick se för mycket mörker
Nu är hon 16 år
Fortfarande inte gammal
Men jag är rädd
Att jag aldrig
Någonsin
Kommer hinna bli gammal
Knappt vuxen
Är jag ens en tonåring nu?
För även fall jag växt
Även fall jag mognat
Så är jag fortfarande
Den där paranoida lilla tjejen
Som tippar på tå genom huset
Rädd för allt hon inte ser
De hon vet egentligen är där
Jag tror att jag alltid kommer att förbli
Just den där lilla tjejen
Som rädd går omkring
Leker vuxen
Medans hon bakom allting
Fortfarande är samma tjej
Med långt vitblont hår
Och fina klänningar
Skuttar omkring
Och gömmer sig för alla monster
Blundar för alla demoner
Kommer jag någonson sluta?
Sluta vara den lilla rädda paranoida flickan?

Jag ser inget ljus i framtiden
Inga stora drömmar
Inga röda mattor eller kunder vid dörren
Jag förväntar mig ingenting
Jag kan bara föreställa mig
Och allt jag ser är ensamhet
Jag ser mig själv
Sittandes i en gammal soffa
Med ett bord framför mig
Fullt av askfat, cigaretter och alkohol
På golvet står en dator
Som bara leder till högtalare
Där det strömmar musik ifrån
Utan sällskap
Ingen kärlekspartner
Inga vänner som hälsar på
Inga föräldrar som vill komma
Ingen alls
Förutom jag
Ingen annan vill komma mig nära
Ingen vill se mig
Höra av mig
Eller någonsin röra mig
Rädd för att jag smittar
Att jag smutsar ner dom
Med all min smutiga
Äckliga sjukdom
DET är allt jag kan förvänta mig
Iallafall av framtiden
Då kan jag inte bli besviken
Inte gråta över saker som aldrig blev
Utan bara bli glad för allt som blir bättre
Men ja