destruktivatankar

Dom klagar
Dom dömmer
Dom är konstiga

Tröga och okunniga

Dom kan inte förstå
Ingen av dom har upplevt
Att vakna på morgonen och tänka

"Fan, en dag till i skiten"
Och kämpa för att inte gråta eller springa in
Så fort man lämnat husets gräns
Att hela tiden inte våga göra någonting
Att inte ens våga prata
För att då når hånet och skammen en
Ingenting annat än att kolla ner
För att slippa alla blickar
För att slippa tro att alla skrattar åt en
Att inte veta vem man är
Även fall man står i timmar framför speglen
Men ändå inte veta någonting
'Vem är det jag ser?'
'Är hon glad eller ledsen?'
'Är det jag eller någon annan?'

'Vad gör hon i min spegel?'
Att se sig själv sittandes brevid
Att vara utanför sin kropp

Att inte kunna ha något i en vecka
Innan det blir förstört eller snott
Och veta att någon gjorde detta mot mig
Personligen
Och njöt av det
Med vetskapen av att jag tar åt mig

Att allt når igenom ens inbillade mur
Att Kunna falla ihop och inte kunna stoppa något
Varken tårar eller skrik
Bara ligga skakandes med skrik på hjälp mellan tårarna
Men att ingen hör en
Ingen märker någonting
Inga skrik eller rop på hjälp
Att skära sig över hela kroppen
För att man inte klarar av mer
För att ingenting går att hantera längre
Då demoner tjuter i öronen
Messar
Viskar
Skriker
Predikar om smärta
Och barn som skuttar i en cirkel runt om en
Och fnissar
Och sjunger ut
Att du inte borde leva

Ni förstår ingenting
Ni kan aldrig sätta er in i hur mitt liv är
Hur förjävligt verkligen allt blir
Att jag inte bara är negativ

Utan att jag kommer i närheten av dör