destruktivatankar

Sväljer ner en del lugnande med alcoholen
Sitter ihopkurad i soffan
Vinflaskan är snart tom
Fulla människor är i min närhet
Så nära
Så glada
Förutom dom två där ute som skriker
Dom skriker på varandra för ingenting
Ett missförstånd
Mestadels alcoholens fel
Men jag bryr mig inte
Jag känner dom knappt ändå
Jag har tagit piller
Jag har druckit för mycket
Men jag känner mig klar i huvudet
Men samtidigt känns allt suddigt
Det är alltid suddigt i mitt huvud
Fullt av dimma
Fullt av hat och sorg
Jag känner mig ensam
Även då min fina kaospojke sitter jämte mig
Och även fall jag sitter i min änglaflickas knä
Hon sitter och håller om mig
Försöker lugna mig genom att säga
"ta det lugnt , jag är här , det blir bra"
Men sin mjuka fina röst
Men jag når henne inte
Jag når ingen
Även falla dom sitter så nära
Så är dom så fruktansvärt långt ifrån
Ensamheten tränger sig på
Den är allt jag når just nu
Ensamheten ..