destruktivatankar

Sväljer ner en del lugnande med alcoholen
Sitter ihopkurad i soffan
Vinflaskan är snart tom
Fulla människor är i min närhet
Så nära
Så glada
Förutom dom två där ute som skriker
Dom skriker på varandra för ingenting
Ett missförstånd
Mestadels alcoholens fel
Men jag bryr mig inte
Jag känner dom knappt ändå
Jag har tagit piller
Jag har druckit för mycket
Men jag känner mig klar i huvudet
Men samtidigt känns allt suddigt
Det är alltid suddigt i mitt huvud
Fullt av dimma
Fullt av hat och sorg
Jag känner mig ensam
Även då min fina kaospojke sitter jämte mig
Och även fall jag sitter i min änglaflickas knä
Hon sitter och håller om mig
Försöker lugna mig genom att säga
"ta det lugnt , jag är här , det blir bra"
Men sin mjuka fina röst
Men jag når henne inte
Jag når ingen
Även falla dom sitter så nära
Så är dom så fruktansvärt långt ifrån
Ensamheten tränger sig på
Den är allt jag når just nu
Ensamheten ..

Jag vill svälja massa piller
Piller som får allting att bli vackert
Så jag får slippa undan allt mörker
Bara för ikväll
Jag vill se någon fint framför mig
Bli av med alla hemska syner
Slippa bilderna av verkligheten
Ingen vill vara med en tjej som mår så dåligt
Men hur ska jag kunna må bra
Hur ska jag stå ut med att veta sanningen
Sanningen om världen , verkliheten
Sanningen är mörk och kall
Verkligheten är så fruktasnvärt kall
Världen är så mörk
Jag klarar det inte
Jag kan inte leva bland all perfektion
Jag är inte i närheten av perfekt
Jag kommer aldrig heller bli perfekt
Så jag passar inte in här
Där allt ska vara så bra
Och där man ska vara så perfekt
Där man ska le och må bra
Blunda för mörkret
Nej , jag klarar det inte
Så jag lever i min värld
Jag kommer försvinna från verkligheten
Försvina ur vissionen om 'perfektion'
Hela världen är en illusion
Och jag tänker inte stanna kvar
Jag tänker aldrig bli en del av denna illusionen
Aldrig låtsas vara perfekt
Och vare sig jag vill eller inte , så kommer jag aldrig må bra

Jag bara försvann
Tynade bort ut i dimman
Jag var någonannanstans
Så frånvarande
Jag såg hela mitt liv flacka förbi
Hela min barndom spelades upp
Rakt framför mina ögon
Jag såg en liten flicka sitta i sin säng
Gråtandes kramade flickan en liten björn
Björnen var så trasig
Den hade varit med i flera år
Den hade legat i flickans famn många gånger
Flickan hade så många gånger låtit den trösta henne
Den var hennes trygga källa
Flickan grät så ofta sittandes i sängens hörn
Så många kvällar och nätter spenderade hon där
Och jag försdtod att ..
Den flickan har aldrig mått riktigt bra
Aldrig varit som alla andra
Aldrig passat in
Flickan hette SanniPanni då
Nu är det Sanna som sitter kvar
På samma ställe
I hörnet av sängen
Men kramar sina rakblad istället
Jag inser nu att jag faktiskt inte kan ta hand om mig själv
Jag har alltid fått göra det
Alltid trott att jag klarar det
Att jag inte behöver någon som ser efter mig
Men egentligen så går det bara inte
Jag kan inte ta hand om mig själv
Om jag hade kunnat det hade jag inte suttit här nu
Jag hade inte hållt tillbaka skrik och tårar var dag
Men nu sitter jag här
Med en förstörd arm och gråten i halsen
Jag kommer inte klara mig
Jag kommer försvinna helt

Det är bara en vecka kvar nu
Kom igen
Jag klarar dessa fem dagarna
Jag ska inte försvinna ut mot helvetet nu
Jag får inte
Jag ska klara detta
Jag ska inte ligga i den där kalla sängen
Inte nu
Jag är inte redo för det ännu
Jag kämpar ju för fullt
Jag får ligga i det vita rummet när jag har slutat
Slutat kämpa och slutat hoppas