2012-02-23

Dropparna av blod blev till pölar .
De ran ner för armen .
Som om de aldrig skulle sluta .
Jag var lycklig för en sekund där .
Det fanns en mening i tystnaden .
För det var det som omringade mig .
Tystnad .
För en gång skull slapp jag deras skrik .
Deras eviga tjatande .
Men jag vill leva tillsammans med tystnaden .
Jag vill fånga den .
Gifta mig med den .
Den är min utväg .
Men jag saknar tystnaden nu .
Den försvann .
Nu är det bara demoner kvar ..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0