2012-08-22
Stannar kvar hemma i sängen
Liggandes under täcket med hög musik
Liggandes under täcket med hög musik
För rädd för att gå utanför dörren
För rädd för att se folks blickar
För att höra ord från deras munnar
Allt är ett krig
Där i fängelset
Som jag tvingas till
Där jag lider
Gråter inne på toan på lektionerna
Röker cigg efter cigg på rasterna
Längtar hela tiden hem
Jag räknar timmar och minuter
På hur länge jag måste vara kvar
Sittandes i ett hörn med huvudet ner i bänken
I väntan på ensamhet
I väntan på tystnad
I väntan på då jag kan släppa ut tårarna jag håller innombords
Alla pratar omkring mig
Pratet och skrattet omringar mig
Jag vet inte om det är mig dom pratar om
Vet inte om alla skratten är riktade åt mig
Rädslan och övergivenheten övertar mig
Vågar inte prata med någon för att jag vet att alla där hatar mig
Att alla undviker mig så gott de går
Så jag förblir tyst
Ingen vill inte prata med mig iallafall
Dom vill knappt kolla på mig
Och då dom gör det är det för att håna mig med blicken
Alla deras blickar bränner
Så jag går ifrån klassrummet
Med någon dålig ursäkt som att jag måste på toa
Jag går in på toan som vanligt och väntar på att paniken ska lägga sig
Det känns bara som ett stort nederlag
Som att jag är fast i utanförskapen
Ensamheten är min bästavän
För jag har ingen anna kvar nu
Alla har lämnat mig ensam kvar
Ensam med mina tankar
Som alla vet utplånar mig
Jag håller på att trilla sönder nu
Jag faller och faller
Dag och natt så faller jag
Allt är jobbigt
Det känns så värdelöst att ens leva
Kommentarer
Trackback
