destruktivatankar

Att hela tiden bli behandlad
som att man inte finns .
När de pratar om mig
som om jag inte ens vore där .
Jag är inte galen ,
jag är inget monster .
Jag är precis som alla andra .
Men de verkar tro
att jag inte kan skratta ,
prata eller ens le .
När det frågar min nära vän ,
ifall jag mår bra ,
som om de är rädda .
De är rädda för mig .
De är rädda för kriget ,
som pågår inom mig .
Jag föddes i kaos ,
i det kommer jag även att dö .
I kaoset .
Men jag är inte galen .
Galenskap är ett förvridet ord ,
ett påhitt ,
ett ord de sätter på folk 
som är oöverens med sitt sinne .
Galenskap är ett namn jag också fått .
Men jag är inte heller galen .
Jag är bara en förvirrad ängel ,
som tappat bort sig själv ,
och försöker finna tillbaka igen ,
finna tillbaka till det jag hade förr .
Om jag ens haft något tidigare .
Jag minns inte ,
det var så länge sedan nu .
Hade jag någonting innan ?
Eller har jag alltid varit kaotisk och tom ?