2011-11-24

Allt detta skrämmer mig .
Verkligheten ..
Min största fobi är omvärlden .
Rädslan håller på att ta över mig .
Innifrån och ut .
Jag klarar knappt av mänskligheten längre .
Hur kunde det bli såhär ?
Jag vet att jag alltid varit annurlunda .
Aldrig varit som alla andra .
Alltid fått leka ensam .
Jag lever fortfarande i ensamheten .
Allt detta pågrund av min rädsla .
Rädsla i dess renaste fort .

2011-11-19

Jag vill ta mitt liv inatt .

2011-11-18

Att hela tiden bli behandlad
som att man inte finns .
När de pratar om mig
som om jag inte ens vore där .
Jag är inte galen ,
jag är inget monster .
Jag är precis som alla andra .
Men de verkar tro
att jag inte kan skratta ,
prata eller ens le .
När det frågar min nära vän ,
ifall jag mår bra ,
som om de är rädda .
De är rädda för mig .
De är rädda för kriget ,
som pågår inom mig .
Jag föddes i kaos ,
i det kommer jag även att dö .
I kaoset .
Men jag är inte galen .
Galenskap är ett förvridet ord ,
ett påhitt ,
ett ord de sätter på folk 
som är oöverens med sitt sinne .
Galenskap är ett namn jag också fått .
Men jag är inte heller galen .
Jag är bara en förvirrad ängel ,
som tappat bort sig själv ,
och försöker finna tillbaka igen ,
finna tillbaka till det jag hade förr .
Om jag ens haft något tidigare .
Jag minns inte ,
det var så länge sedan nu .
Hade jag någonting innan ?
Eller har jag alltid varit kaotisk och tom ?

2011-11-16

Ser någon mig nu ?
Medans jag förstör mig själv ,
ännu mer än förut .

Hör någon mig nu ?
Medans jag skriker ut .
Eller blir mina rop på hjälp
ägda utav tystnaden .

Är detta bara en mardröm ?
Eller är det detta som kallas liv ?

För många frågor ,
för få svar .

Alla mina utbrott ,
alla mina tårar ,
de som jag visat er ,
det är bara ett bevis på att jag älskar er .


2011-11-15.

Även fall tiden gått så har jag vägrat att inse ,
att jag numera står ensam kvar .
Känslan av att du finns där vid min sida ,
den finns ännu kvar .
Jag vill inte inse ,
att du lämnat mig här .
Ensam i tomma intet ,
där ingen ser , känner eller hör .
Ibland tror jag att jag numera är död .
Du gav löftet att stanna ,
men försvann ändå iväg .
Nu finner jag dig ingenstans ,
Aldrig mer , inte en chans .

RSS 2.0