destruktivatankar

Åren har passerat men andetagen är desamma

Det är samma sotiga luft
Samma ändlösa hopplöshet
Det är samma bekanta ord
Som aldrig verkar tappa sin tyngd
"Jag orkar inte mer"
Upprepandes utan att vänjas vid
De känns skrikandes, rivandes, sönderslitandes
Lika mycket nu som då
Jag förstår att det nog alltid kommer vara så

Ensamheten fyller varje rum
Tränger sig in tills inget annat får plats
Lätt att glömma
Svår att åtrå
Inträngd i ett hörn
I ett rum utan väggar