destruktivatankar

Är jag friskare nu?

För att det inte längre blöder från armen

Är jag bra nu?
För att skenet som ges ut är att jag kan ta hand om mig

Är jag frisk nu?
För att vanan lärt mig att hantera det som vardag

 

Det är ju trots allt utsidan som räknas.

 

 

Men aldrig vill jag bli som dom

 

 

Uppslukad av kraven

Där kampen är vardagen

För att kunna mata barnen

 

Nej

Aldrig

Aldrig vill jag bli som dom

 

Viljan till arbete är inbillad

Tron för framtiden är påhittad

Och all bekvämlighet är tillgjord

Det finns ingen vilja till livet

Jag är bara jagad i mina drömmar

Inte ska jag vara här

 

Ett enda stort misstag, jag svär

I en verklighet jag bara nekar

Där omgivningen nog mest tvekar

På om jag är värd mödan

Om jag förtjänar tiden

 

Men bröstkorgen är tung nu

Hjärtat slår så hårt nu

 

 

Och aldrig vill jag bli som dom