destruktivatankar

Livet det smärtar, sticker och slår
Det liksom svider som salt i öppna sår
Kampen om överlevnad verkar numer oviktig

Men fyfan vad ont allting gör
Min hud ömmar och kroppen är utmattad
Ögonen är vanast vid tårar och rösten är nära skrik

Allt som verkar så självklart för andra är för mig en gåta

Svaren verkar komma lätt till andra, så enkla att förstå
Jag finner allt omöjligt, mörkt och svårt

Viljan tynar bort
Likgiltigheten knackar på min rygg

Säger sig vara min bästa vän

Alla verkar tro att jag är bättre

Att jag läker

Att det mest bara är mycket skola i tankarna

I mina tankar finns döden

Han hälsar ständigt på 

Men fina erbjudanden och lockande leenden
I mitt sinne råder det av förvirring

Jag virrar fram och tillbaka i en dimma av hat

Lamporna har brunnit ut och alla ljusen är släckta

Gatorna utanför är fulla av tomhet och folk
Tystnaden ägs av skrik 
Och hela världen tycks brinna av köld