2012-05-28
Varför lever jag då jag ändå kommer dö ?
Vi alla kommer att dö
Så varför existerar vi ?
Existerar vi endast för att dö ?
Kanske livet går ut på att förstå hur meningslöst det är .
Vi alla kommer att dö
Så varför existerar vi ?
Existerar vi endast för att dö ?
Kanske livet går ut på att förstå hur meningslöst det är .
2012-05-22
Då sanningen blir omringad
Och alla lögner vägrar sägas
Så som alla fejkade leenden verkar dö ut
Och den eviga tystnaden uppstår
Då befinner man sig i mina drömmar
Allt är kallt och mörkt
Som om man befinner sig i en avgrund
I ett hål , en djup grotta
Omringad av demoner vars ansikten inte syns
Svarta skepnader som sträcker ut sina händer
Knottringa och rynkiga med långa naglar , som klor
Som försöker ta tag i dig
Dra iväg dig , röva bort dig , kidnappa dig
Få dig att försvinna till vilket pris som helst
Och i mina drömmar får du skrika
Skrik hur mycket du vill
Inte ens jag kan höra dig
För dina skrik hörs inte
Dom blir överröstade av demonerna
Demonerna som skriker , viskar och mumlar
Men jag hör hur dina naglar skrapar mot marken
Då du försöker hålla dig kvar
Försöker kämpa emot demonerna
Men lugna ner dig , ingen kan vinna över dom
Så bara följ med dom som vill se dig död
Demonerna ..
Låt dom dra iväg dig
Låt dom skrika dig i öronen
För hur du än gör så kommer du ändå höra dom
Även fall du lyckas fly så kommer du höra dom
Du kommer alltid höra dom skrika ditt namn
Dansa dödens dans kring dina fötter
Så du trillar över dom för varje steg du försöker ta
Dom kommer aldrig lämna dig ifred
Inte ens då jag vaknar
Då drömmen egentligen är slut
För dom kommer alltid finnas vid din sida
Skrikandes , mumlandes , vistandes
Du kommer alltid kunna känna
Hur dom lägger sin kalla hand på din axel
Du kommer känna hur dom tar tag i dig
Hur dom drar i dig
För att få bort dig från livet
Och alla lögner vägrar sägas
Så som alla fejkade leenden verkar dö ut
Och den eviga tystnaden uppstår
Då befinner man sig i mina drömmar
Allt är kallt och mörkt
Som om man befinner sig i en avgrund
I ett hål , en djup grotta
Omringad av demoner vars ansikten inte syns
Svarta skepnader som sträcker ut sina händer
Knottringa och rynkiga med långa naglar , som klor
Som försöker ta tag i dig
Dra iväg dig , röva bort dig , kidnappa dig
Få dig att försvinna till vilket pris som helst
Och i mina drömmar får du skrika
Skrik hur mycket du vill
Inte ens jag kan höra dig
För dina skrik hörs inte
Dom blir överröstade av demonerna
Demonerna som skriker , viskar och mumlar
Men jag hör hur dina naglar skrapar mot marken
Då du försöker hålla dig kvar
Försöker kämpa emot demonerna
Men lugna ner dig , ingen kan vinna över dom
Så bara följ med dom som vill se dig död
Demonerna ..
Låt dom dra iväg dig
Låt dom skrika dig i öronen
För hur du än gör så kommer du ändå höra dom
Även fall du lyckas fly så kommer du höra dom
Du kommer alltid höra dom skrika ditt namn
Dansa dödens dans kring dina fötter
Så du trillar över dom för varje steg du försöker ta
Dom kommer aldrig lämna dig ifred
Inte ens då jag vaknar
Då drömmen egentligen är slut
För dom kommer alltid finnas vid din sida
Skrikandes , mumlandes , vistandes
Du kommer alltid kunna känna
Hur dom lägger sin kalla hand på din axel
Du kommer känna hur dom tar tag i dig
Hur dom drar i dig
För att få bort dig från livet
2012-05-12
Förvirringen är total
Vet inte vart jag ska ta vägen
Det är tröttsamt att gå fram och tillbaka
Jag vill försvinna ett tag
Isolera mig på rummet
Skära , skära , skära och skära
Gråta bort allt i omgivningen
Medans jag långsamt ruttnar bort
Försvinner från allt
Kommer på mig själv med att ligga på psyket
Ligga i ett helvitt rum och förblöda
Ta tablett efter tablett
Skära snitt efter snitt
Röka cigarett efter cigarett
Fälla tår efter tår
FAN.
2012-05-08
Ursäkta mig , jag tar en paus från livet
Jag tog klivet in i kaos och har nu tappat direktivet
Hat pumpar runt i mitt blod
Jag har ett liv på 4 ord
Ständiga tankar på mord
Tankar som bankar mitt vett till en smet
Tills allting i mitt i huvudet är kluvet
För min del kan rätt lätt bli fel
jag är inte halv inte hel , inte slapp , inte stel , inte med i samma spel
Som vanligt folk , jag är i en annan värld
Liten och tärd , sliten och undernärd
Ondskefull och ful , bland obehag och strul
Ett trassel arsel som dräper för att ha kul
Det slog slint , jag gick blint runt i en labyrint
Stirra stint efter vägen ut , men skit tar aldrig slut
Jag blev besatt , skvatt galen , nu står det fel i manualen
Till min kropp för att ditt och datt saknas under min hatt
Så lång tid hade gått att varje mål redan var nått
Förtroendet redan förrått av kärleken som tynat bort
Sedan sveken släckte sista glöden på veken
Drog jag mig ut ur leken , blev en bitter och blek en
Som inte har sett dagsljus ända sen
Jag är en fiende av gryningen , skyr ljuset flyr för när den
Yttersta dagen är kommen håller obehag en fången
Och allting går om en…..
Jag är en konstnär med konstiga begär
Livet leker i en ständig misär
En konstnär en morbid karaktär
Som inte kommer med annat än besvär
Jag är en konstnär...
Ursäkta men jag är mitt uppe i en grej här
Jag mejar , slaktar och drejar , betraktar och fejar
En tjej här , det går så där…
Jag hugger nog av henne på mitten och slänger den här shitten
Grotesk enkelhet min estetiska vision
Levrat blod , mögligt kött ger mig inspiration
I min ateljé råder ständig misär
Den ruttna substansen som flyter runt här
På mitt golv är mig inte till besvär , tvärt om
Jag vill ha det så här , det är bra som det är
Kändisskap , ähh! det skiter jag i…
Jag gör konst med knivar som penslar och kroppar som staffli
Jag har känsla för estetik och är uppfinningsrik med lik
Så reaktionerna blir starka från min växande publik
Den är näst intill unik , ja en egen konstform
Jag tar världen med storm , uppmärksamheten är enorm
Jag föredrar kvinnor , sprättar upp deras magar
Sliter ut lite hinnor , gör allt jag behagar
Gräver och slaskar bland flugor och maskar
Och biter av organ som jag lägger i små askar
Min ångest kommer alltid för sent och mitt minne är klent
Enligt mig är mitt samvete rent
Som smuts
Jag skiter totalt i moral och etik
Men att knulla sig rik är som att pulla ett lik
Det går inte , man når inte sitt mål
Fast man ger allt man tål , blir resultatet ett uppfläkt bål
Som måste sys ihop med tråd och nål
Jag har sett tarmar ringla bland könshår och svål
På folk som jag tog kol på , stack in mitt kalla stål och slet runt
Tills att dom låg i en köttig kletig bunt
Såg paniken , hörde skriken , dom led nåt förfärligt
Osmakligt farligt men äcklande härligt…
”Jag är Konstnär och mina lagar gör jag själv!”
När jag blir stissig , då vill jag mörda
Världen känns pissig , och jag vill skörda
Vi kan inte låta bli… min skitzofreni är hård
Och det är bara mitt andra jag som får psykiatrisk vård
Mitt skitzofrena jag brukar lätta sin börda
Genom att döda , slå folk röda och se dom förblöda
Känslorna som poppar up i mig toppar varje grej
Ingenting kan stoppa mig
Vad skrattar jag åt , det är ju vanvett!
Ähh… släpp mig din jävla mes det här känns helt rätt
Ingen kan säga att mitt konstsätt är snett
För alla som sett det skett gör samlingen komplett
Utom jag som får fly var enda dag
När jag vaknar dränkt i blod och undrar:
"Var det jag?
Var är jag?
Hallå!"
Vad har jag gjort"
Måste springa , och det fort!
Jag miste min sans , tappa min livsbalans
Och jäktade runt i cirklar och bet i min svans
Det fanns bara en väg ut , jag tar mitt liv det är akut
Jag snitta handleden , satan vad det spruta...
Blod , det kom som en flod
Inte i klass med massmord men jag förstod
Det var döden jag skulle möta , för min ondska skulle jag böta
läggas i en kista och bli till röta
Jag var en konstnär med konstiga begär
Livet lekte men nu ligger jag här
En konstnär en morbid karaktär
Som äntligen funnit sin rätta atmosfär
Jag var en konstnär...
Jag tog klivet in i kaos och har nu tappat direktivet
Hat pumpar runt i mitt blod
Jag har ett liv på 4 ord
Ständiga tankar på mord
Tankar som bankar mitt vett till en smet
Tills allting i mitt i huvudet är kluvet
För min del kan rätt lätt bli fel
jag är inte halv inte hel , inte slapp , inte stel , inte med i samma spel
Som vanligt folk , jag är i en annan värld
Liten och tärd , sliten och undernärd
Ondskefull och ful , bland obehag och strul
Ett trassel arsel som dräper för att ha kul
Det slog slint , jag gick blint runt i en labyrint
Stirra stint efter vägen ut , men skit tar aldrig slut
Jag blev besatt , skvatt galen , nu står det fel i manualen
Till min kropp för att ditt och datt saknas under min hatt
Så lång tid hade gått att varje mål redan var nått
Förtroendet redan förrått av kärleken som tynat bort
Sedan sveken släckte sista glöden på veken
Drog jag mig ut ur leken , blev en bitter och blek en
Som inte har sett dagsljus ända sen
Jag är en fiende av gryningen , skyr ljuset flyr för när den
Yttersta dagen är kommen håller obehag en fången
Och allting går om en…..
Jag är en konstnär med konstiga begär
Livet leker i en ständig misär
En konstnär en morbid karaktär
Som inte kommer med annat än besvär
Jag är en konstnär...
Ursäkta men jag är mitt uppe i en grej här
Jag mejar , slaktar och drejar , betraktar och fejar
En tjej här , det går så där…
Jag hugger nog av henne på mitten och slänger den här shitten
Grotesk enkelhet min estetiska vision
Levrat blod , mögligt kött ger mig inspiration
I min ateljé råder ständig misär
Den ruttna substansen som flyter runt här
På mitt golv är mig inte till besvär , tvärt om
Jag vill ha det så här , det är bra som det är
Kändisskap , ähh! det skiter jag i…
Jag gör konst med knivar som penslar och kroppar som staffli
Jag har känsla för estetik och är uppfinningsrik med lik
Så reaktionerna blir starka från min växande publik
Den är näst intill unik , ja en egen konstform
Jag tar världen med storm , uppmärksamheten är enorm
Jag föredrar kvinnor , sprättar upp deras magar
Sliter ut lite hinnor , gör allt jag behagar
Gräver och slaskar bland flugor och maskar
Och biter av organ som jag lägger i små askar
Min ångest kommer alltid för sent och mitt minne är klent
Enligt mig är mitt samvete rent
Som smuts
Jag skiter totalt i moral och etik
Men att knulla sig rik är som att pulla ett lik
Det går inte , man når inte sitt mål
Fast man ger allt man tål , blir resultatet ett uppfläkt bål
Som måste sys ihop med tråd och nål
Jag har sett tarmar ringla bland könshår och svål
På folk som jag tog kol på , stack in mitt kalla stål och slet runt
Tills att dom låg i en köttig kletig bunt
Såg paniken , hörde skriken , dom led nåt förfärligt
Osmakligt farligt men äcklande härligt…
”Jag är Konstnär och mina lagar gör jag själv!”
När jag blir stissig , då vill jag mörda
Världen känns pissig , och jag vill skörda
Vi kan inte låta bli… min skitzofreni är hård
Och det är bara mitt andra jag som får psykiatrisk vård
Mitt skitzofrena jag brukar lätta sin börda
Genom att döda , slå folk röda och se dom förblöda
Känslorna som poppar up i mig toppar varje grej
Ingenting kan stoppa mig
Vad skrattar jag åt , det är ju vanvett!
Ähh… släpp mig din jävla mes det här känns helt rätt
Ingen kan säga att mitt konstsätt är snett
För alla som sett det skett gör samlingen komplett
Utom jag som får fly var enda dag
När jag vaknar dränkt i blod och undrar:
"Var det jag?
Var är jag?
Hallå!"
Vad har jag gjort"
Måste springa , och det fort!
Jag miste min sans , tappa min livsbalans
Och jäktade runt i cirklar och bet i min svans
Det fanns bara en väg ut , jag tar mitt liv det är akut
Jag snitta handleden , satan vad det spruta...
Blod , det kom som en flod
Inte i klass med massmord men jag förstod
Det var döden jag skulle möta , för min ondska skulle jag böta
läggas i en kista och bli till röta
Jag var en konstnär med konstiga begär
Livet lekte men nu ligger jag här
En konstnär en morbid karaktär
Som äntligen funnit sin rätta atmosfär
Jag var en konstnär...
2012-05-01
Som kvacksalvare har jag försökt kringgå allvaret
Nu står jag knädjupt i skit i valet och kvalet
Med snara kring halsen och funderar på vad jag har
1000 frågor utan svar - Luspank och inga droger kvar
Trött och less - deprimerad av tristessen
Svetten - Stressen - Pressen gör lätt en ledsen
Det fanns ingen tid att flämta - Ingen frid att hämta
Det var samma sak jämt
Jag kontrakterade att min kropp donera när jag krevera
får dom utnyttja och analysera mitt förlopp från kropp till lera
Är man död har man dött - Då känns som det kvittar
Dom kan rota i mitt ruttna kött och ta det dom hittar
Stolen gav vika
Snaran sträcktes till sin gräns och min hals gjorde lika
Fötterna sparkade och armarna veva
Jag log - Det fanns inte en chans att överleva
Jag testamentera ju min kropp till forskningen
och dom injicera mig med nåt när jag var vid korsningen
mellan liv och död - bjöd dom upp mig till den dans
där man ligger och ruttnar i narkolepsisk trans
"Jag fick biverkningar dom inte trodde fanns
Skendöd men stärkt utav nån grön djävulssubstans
Av det som en gång var har jag inga minnen kvar
Alla sinnen i bevar men min kropp ger inget svar"
Jag tittar upp på sprickorna i taket
I ett rum annars så naket - Ingrodd smuts täcker Kaklet
Jag ser golvet - blodstänkt - indränkt i slaktavfall
hela denna hall är på gränsen till förfall
Ett sjukhus - eller? - Rummet känns bekant
Lukten likadant och fukten är markant
det är mögel på var kant av min brits eller bädd
jag börjar blir osäker - ängslig och rädd
Lukten - det är nån frätande doft
som får avgrundens stoft att verka soft
som om någon lagrat lik på ett loft - för att jäsa
konserverat lukten och fört in den i min näsa
As illa luktar skiten
Jag ska säga åt nån sjukhustant så fort det kommer hit en!
Det är vansinne att låta mig ligga härinne
Orörlig - Ensam och stel som en pinne
Lyssna ...... Vad fan är det här?
Det finns inget i min kropp som brukar låta så där!
är det vad jag tror det är? - Jag är nervös i natt
Det låter precis som att...
Ljud av förruttnelse äter mina ben
Där jag ligger stum och lam - tyst och stilla som en sten
under deras befäl och Jag vet så jävla väl
Jag kommer vara deras träl tills att dom festat upp min själ
Jag ser dom kryper som flatlöss under min hud
Jag hör dom piper som möss fast med gurglande ljud
Under mitt skin där förruttnelsen rinner
Känns det som jag brinner och sakta försvinner
Innan jag blir ett med denna plåt - Kommer jag sjunga min låt
Tills förruttnelsen skiljer mig åt
Jag pallar inte mer - flugor surrar runt min näsa
Och jag hör småkryp och larver liksom gnaga och fräsa
Det kliar - satan jag vill klia - riva - skrapa!
Men det ända jag kan göra är att ligga här och gapa
Min tunga verkar mögla i min mun
mina ögon har torkat och min kroppsbyggnad är tunn
Mina läppar är blå - Jag är kall - Jag är vek
Ögon upplösta i svek kroppen är blek
Kackerlackor krälar i mina vener
Kryper upp i mina hälar och förtär mina gener
Det är bara ben och senor som består
Där min uttorkade sår tycks urholkade i mina ruttna lår
Ni förstår nog att jag desperat...
Jag behöver hjälp - jag behöver mat! vänta jag hör nåt prat...
Hjälp hallå! Han verkar inte förstå...
Vilket svin han tittade på mig och fortsatte gå
Som om jag inte fanns i hans ögon - ett tomt skal
Liggandes i dödmanssal - jag lider dödmans kval
Här - hjälp mig upp!
Men min tunga har fått krupp och min kropp har fått tuppjuck
Det här är inget sjukhus - det kanske är ett dårhus
Ett sne rus ett bus eller ett sjukt jävla bårhus
Det är smulor av mina revben och armar
Och i en osande hög ligger geléaktiga tarmar
Men jag tänker klart och smärtan sitter i
Försöker koppla bort men kan inte låta bli
Kan inte lyfta ett finger - jag är rutten in i märgen
Som ett halvätet äppelskrutt fast blekare till färgen
Likmaskar jag hör hur dom snaskar i min mage
Ljud av förruttnelse har övertaget
Nu står jag knädjupt i skit i valet och kvalet
Med snara kring halsen och funderar på vad jag har
1000 frågor utan svar - Luspank och inga droger kvar
Trött och less - deprimerad av tristessen
Svetten - Stressen - Pressen gör lätt en ledsen
Det fanns ingen tid att flämta - Ingen frid att hämta
Det var samma sak jämt
Jag kontrakterade att min kropp donera när jag krevera
får dom utnyttja och analysera mitt förlopp från kropp till lera
Är man död har man dött - Då känns som det kvittar
Dom kan rota i mitt ruttna kött och ta det dom hittar
Stolen gav vika
Snaran sträcktes till sin gräns och min hals gjorde lika
Fötterna sparkade och armarna veva
Jag log - Det fanns inte en chans att överleva
Jag testamentera ju min kropp till forskningen
och dom injicera mig med nåt när jag var vid korsningen
mellan liv och död - bjöd dom upp mig till den dans
där man ligger och ruttnar i narkolepsisk trans
"Jag fick biverkningar dom inte trodde fanns
Skendöd men stärkt utav nån grön djävulssubstans
Av det som en gång var har jag inga minnen kvar
Alla sinnen i bevar men min kropp ger inget svar"
Jag tittar upp på sprickorna i taket
I ett rum annars så naket - Ingrodd smuts täcker Kaklet
Jag ser golvet - blodstänkt - indränkt i slaktavfall
hela denna hall är på gränsen till förfall
Ett sjukhus - eller? - Rummet känns bekant
Lukten likadant och fukten är markant
det är mögel på var kant av min brits eller bädd
jag börjar blir osäker - ängslig och rädd
Lukten - det är nån frätande doft
som får avgrundens stoft att verka soft
som om någon lagrat lik på ett loft - för att jäsa
konserverat lukten och fört in den i min näsa
As illa luktar skiten
Jag ska säga åt nån sjukhustant så fort det kommer hit en!
Det är vansinne att låta mig ligga härinne
Orörlig - Ensam och stel som en pinne
Lyssna ...... Vad fan är det här?
Det finns inget i min kropp som brukar låta så där!
är det vad jag tror det är? - Jag är nervös i natt
Det låter precis som att...
Ljud av förruttnelse äter mina ben
Där jag ligger stum och lam - tyst och stilla som en sten
under deras befäl och Jag vet så jävla väl
Jag kommer vara deras träl tills att dom festat upp min själ
Jag ser dom kryper som flatlöss under min hud
Jag hör dom piper som möss fast med gurglande ljud
Under mitt skin där förruttnelsen rinner
Känns det som jag brinner och sakta försvinner
Innan jag blir ett med denna plåt - Kommer jag sjunga min låt
Tills förruttnelsen skiljer mig åt
Jag pallar inte mer - flugor surrar runt min näsa
Och jag hör småkryp och larver liksom gnaga och fräsa
Det kliar - satan jag vill klia - riva - skrapa!
Men det ända jag kan göra är att ligga här och gapa
Min tunga verkar mögla i min mun
mina ögon har torkat och min kroppsbyggnad är tunn
Mina läppar är blå - Jag är kall - Jag är vek
Ögon upplösta i svek kroppen är blek
Kackerlackor krälar i mina vener
Kryper upp i mina hälar och förtär mina gener
Det är bara ben och senor som består
Där min uttorkade sår tycks urholkade i mina ruttna lår
Ni förstår nog att jag desperat...
Jag behöver hjälp - jag behöver mat! vänta jag hör nåt prat...
Hjälp hallå! Han verkar inte förstå...
Vilket svin han tittade på mig och fortsatte gå
Som om jag inte fanns i hans ögon - ett tomt skal
Liggandes i dödmanssal - jag lider dödmans kval
Här - hjälp mig upp!
Men min tunga har fått krupp och min kropp har fått tuppjuck
Det här är inget sjukhus - det kanske är ett dårhus
Ett sne rus ett bus eller ett sjukt jävla bårhus
Det är smulor av mina revben och armar
Och i en osande hög ligger geléaktiga tarmar
Men jag tänker klart och smärtan sitter i
Försöker koppla bort men kan inte låta bli
Kan inte lyfta ett finger - jag är rutten in i märgen
Som ett halvätet äppelskrutt fast blekare till färgen
Likmaskar jag hör hur dom snaskar i min mage
Ljud av förruttnelse har övertaget
