2015-03-06
Staden gjord av misär
Som från berg ser så vacker ut
Men när man går på gatorna
Eller åker igenom staden
Så skriker den
Den stinker av ångest
Staden full av besvikelser
Där dagarna onyktert flyter förbi
I en dimmig lägenhet full av rök
Där inget får existera på riktigt
Staden utan regler
Där inga krav syns för mig
Där ångesten är en kamrat
Som alla är bekanta med
Men avgången är nära
Snart försvinner den långsamt
Den där tryggheten i osäkerheten
Känslan av att få slippa
Staden full av frihet
2015-03-02
Världen stinker
Fylld av alla dessa robotar
Dessa känslolösa, tankelösa robotarna
Jag är omringad av dom
Dag som natt
Dom kallar sig människor
Dom är människorobotar
Jag är nästan ensam här
Bland alla programerade människor
Jag vet inte vart jag ska ta vägen
Min hjärna fungerar inte
Jag tror det är min tumör som tar över
Växer sig större
Lik en cancertumör
Fast av ångest, paranoja och demoner
Hela mitt huvud känns som ett ihoptrasslat garnnystan
Jag får inte ordning på någonting
Hittar inte ens ens ende på detta trassel
Inget jag gör blir rätt
Paranojan tar över ofta
Rädd för att gå ut bland folk
För att visas i fönster
För att gå ut ensam
Att vistas rund bilar eller att åka i en
Jag är rädd för allt
Tror att något ska sprängas
Att någon ska mörda mig, köra över mig
Att en olycka ska hända
Jag får panik
Lungorna krampar och jag får knappt någon luft
Jag är så förvirrad
